Jaco Pastorius | |||
![]() Jaco Pastorius med Weather Report i Convocation Hall, Toronto, 27. november 1977 Foto: Jean-Luc | |||
Fødd | 1. desember 1951 | ||
---|---|---|---|
Fødestad | Norristown i Pennsylvania | ||
Død | 21. september 1987 (35 år) | ||
Dødsstad | Fort Lauderdale i Florida | ||
Fødenamn | John Francis Anthony Pastorius, III | ||
Alias | "Mowgli" | ||
Opphav | USA | ||
Aktiv | 1964–1987 | ||
Sjanger | Jazz, jazzfusion, bigband | ||
Instrument | Bass, trommer, piano, korvokal, mandocello, steeltrommer | ||
Kjende instrument | Fender Jazz Bass | ||
Tilknytte artistar | Weather Report, Herbie Hancock, Pat Metheny, Joni Mitchell, Trio of Doom, Blood, Sweat & Tears, Word of Mouth, | ||
Plateselskap | Epic, Warner Bros., Columbia, ECM, CBS, Elektra | ||
Verka som | Musikar, låtskrivar, produsent, lærar | ||
Born | Felix Pastorius |
John Francis «Jaco» Pastorius III (fødd 1. desember 1951 i Norristown i Pennsylvania, død 21. september 1987 i Fort Lauderdale i Florida) var ein innovativ amerikansk bassist som har ei stor rolle i den nyare jazzhistoria,[1] og som blir rekna som ein av verdas mest innflytelsesrike elbassistar.
Han hadde ein spelestil som utmerkte seg med virtuose soli i det høge bassregisteret, flageolettspel i alle posisjonar og ein «syngande» tone. Frå 1979 gav han bass-solokonsertar der han stod aleine på scena. Credoet hans hans var: «Eg spelar bass som om eg spelar med menneskestemma. Eg spelar som eg snakkar.»[2][3]
Pastorius fekk diagnosen bipolar liding i 1982 og døydde i 1987 etter eit slagsmål utanfor ei skjenkestove i Fort Lauderdale.
I 1988 valde lesarane av jazztidsskriftet Down Beat Pastorius inn i Jazz Hall of Fame[4] som den einaste el-bassisten og som ein av fire bassistar totalt.