Leon Russell

Leon Russell

Russell kring 1970
Fødd2. april 1942(1942-04-02)
FødestadLawton i Oklahoma i USA
Død13. november 2016 (74 år)
DødsstadMount Juliet i Tennessee i USA
FødenamnClaude Russell Bridges
AliasLeon Russell, Hank Wilson
OpphavUSA
Aktiv1956–2016
Sjangerpop, country, rock, folk, gospel, bluegrass, rhythm and blues, folkrock, bluesrock
InstrumentVocals, klaverinstrument
Tilknytte artistarJ.J. Cale, Marc Benno, New Grass Revival, George Harrison, Bob Dylan, Eric Clapton, Willie Nelson, Neil Young, Elton John, Rita Coolidge, Joe Cocker
PlateselskapCapitol Records, Shelter Records, Paradise Records, Warner Bros. Records
Verka somMusikar, songar-låtskrivar
PrisarRock and Roll Hall of Fame, Oklahoma Music Hall of Fame

Leon Russell (fødd 2. april 1942 som Claude Russell Bridges, daud 13. november 2016) var ein USA-amerikansk musikar og låtskrivar som var involvert i mange bestseljande popplater gjennom den 60 år lange karrieren sin.

Russell samarbeidde med fleire suksessrike artistar, både i studio og som turnémusikar.[1] Han spelte inn 33 album[2] og minst 430 songar.[3] Han skreiv «Delta Lady», spelt inn av Joe Cocker, og organiserte og spelte på Mad Dogs and Englishmen-turneen til Cocker i 1970.[4] Songen hans «A Song for You» vart lagt til Grammy Hall of Fame i 2018,[5] og har blitt spelt inn av meir enn 200 artistar, og hans «This Masquerade» av meir enn 75.[6]

Som pianist spelte han i tidlege år på album av The Beach Boys og Jan and Dean. På det første albumet sitt Leon Russell i 1970, fekk han med seg musikarar som Eric Clapton, Ringo Starr og George Harrison. Ein av dei tidlege tilhengjarane hans,[7][8] Elton John, sa Russell var ein «mentor» og ein «inspirasjon». Dei spelte inn albumet The Union i 2010,[9] som dei vart nominert til ein grammypris for.[10]

Russell produserte og spelte på innspelingar fo mellom andre Bob Dylan, Frank Sinatra, Ike & Tina Turner og The Rolling Stones. Han skreiv og spelte inn hittane «Tight Rope» og «Lady Blue». Han spelte på The Concert for Bangladesh i 1971 i lag med Harrison, Dylan og Clapton.

Han fekk seks gullplate for innspelingane sine, og to grammyprisar ette sju nominasjonar. I 2011 vart han innlemma i både Rock and Roll Hall of Fame og Songwriters Hall of Fame.[11]

  1. Jason Ankeny. «Leon Russell | Biography & History». AllMusic. Henta 14. desember 2015. 
  2. Referansefeil: Ugyldig <ref>-merke; ingen tekst vart gjeven for referansen med namnet Softshoe
  3. «Top 7 Songs of Leon Russell to Remember the Talented Singer». Earn the Necklace.com.
  4. «Joe Cocker and Russell performing during the «Mad Dogs and Englishmen» tour». Assets.nydailynews.com. Arkivert frå originalen 14. november 2016. Henta 17. september 2018. 
  5. «Meet The Grammy Hall Of Fame Class Of 2018». The Recording Academy. 16. januar 2018. Henta 13. februar 2018. 
  6. «Nashville-Related Music Obituaries 2016». MusicRow. 4. januar 2017. Henta 17. september 2018. 
  7. «This Is Your Song: The Elton John Interview». The Georgia Straight. 11. april 1971. Arkivert frå originalen 26. desember 2012. Henta 17. september 2018. 
  8. «Early photo of Russell and Elton John». Theoklahoma100.com. Henta 17. september 2018. [daud lenkje]
  9. «Elton John and Leon Russell's The Union Was Marked by This Bittersweet Sense of Loss». Something Else Reviews, 20. oktober 2015.
  10. «Grammy Awards 2011: Winners and nominees for 53rd Grammy Awards». The Los Angeles Times. Henta 17. september 2018. 
  11. «Leon Russell Biography». Biography.com. Arkivert frå originalen 22. april 2017. Henta 17. september 2018. 

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Nelliwinne