Vibrafon | |||
| |||
Klassifisering | musikkinstrument | ||
---|---|---|---|
Hornbostel-Sachs klassifisering | 111.222 | ||
Oppfinnar(ar) | Henry Schluter | ||
Utvikla | 1927 | ||
Speleregister | |||
Vibrafon er ein metallofon liknande marimba,[1] xylofon eller klokkespel. Instrumentet består av ei rad stavar (tastar) av metall som har ulik lengd, og som kvar har eit resonansrøyr som forsterkar lyden. Ein slår på tastane med klubber (køller) med ei gummikule som er surra inn i garn eller liknande. Lok på resonansrøyra opnar og lukker seg stadig elektrisk, slik at vibrafonen får ein pulserande klang.<ref name=Oxford> Tonane på ein vibrafon har ein særs lang etterklang. Denne kan dempast med ein dempemekanisme lik den som finst på piano.
Vibrafon blei opphavleg mest brukt i jazz.[1] Instrument var eit definerande element i sjangeren exotica frå midten av 1900-talet. Ein har også brukt vibrafon til å spela symfoniar og operatiske verk[1] i klassisk musikk og nyare samtidsmusikk.