Back 153 هيلدا Arabic 153 هيلدا (كويكب) ARZ 153 Hilda AST (153) Хільда Byelorussian (153) Hilda Catalan (153) Хильда CE Hilda (planetka) Czech (153) Hilda Danish (153) Hilda German 153 Χίλντα Greek
| 153 Hilda | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | J. Palisa |
| Upptäcktsplats | Pula |
| Upptäcktsdatum | 2 november 1875 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (153) Hilda |
| Alternativnamn | 1935 GD |
| Uppkallad efter | Hilda |
| Småplanetskategori | Hilda-asteroid[2] |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 14 mars 2012 | |
| Aphelium | 4,52 AU 676 000 000 km |
| Perihelium | 3,42 AU 512 000 000 km |
| Halv storaxel | 3,97 AU 594 000 000 km |
| Excentricitet | 0,1383 |
| Siderisk omloppstid | 2 891 d (7,92 år) |
| Medelomloppshastighet | 14,930 km/s |
| Medelanomali | 212,3° |
| Inklination | 7,83° |
| Longitud för uppstigande nod | 228,2° |
| Periheliumargument | 38,9° |
| Fysikaliska data | |
| Diameter | 170,63[3] km |
| Synodisk rotationsperiod | 5,95 h[3] |
| Albedo | 0,0618[3] geometriskt |
| Spektraltyp | P[3][4] |
| Absolut magnitud (H) | 7,48 |
153 Hilda eller 1935 GD är en asteroid upptäckt 2 november 1875 av den österrikiske astronomen Johann Palisa i Pula, Kroatien. Asteroiden har fått sitt namn efter en dotter till den böhmiske astronomen Theodor von Oppolzer.[5]
Asteroiden är relativt stor i det yttre av asteroidbältet. 153 Hilda har gett namn åt Hilda-asteroiderna som har sina omloppsbanor i 2:3 medelbanresonans med Jupiter.[2] Vid en integration av omloppsbanan under en period av 2600 år visar det sig att omloppsbanan varierar något med tiden, men att den förblir i området och stannar kvar i samma banresonans. Excentriciteten varierar mellan 0,10-0,25 på 2600 år. Resultatet är generaliserbart till flertalet Hilda-asteroider.[6] Senare gjorda integrationer visar att omloppsbanan är stabil under miljontals år.[4]
Asteroiden har en väldigt mörk yta då den består av karbonater.
Ockultationer av en stjärna observerades 31 december 2002 i Japan och 12 september 2008 från Australien.[7]
Ljuskurvorna har låg amplitud vilket antyder att asteroiden beskriver en sfär.
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 9 februari 2009
- ^ [a b] ”AstDyS 153 Hilda” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=153. Läst 19 augusti 2020.
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Hilda” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 6 mars 2012. https://www.webcitation.org/65y0afndS?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=153. Läst 6 mars 2012.
- ^ [a b] C. -I. Lagerkvist, M. di Martino, C. Blanco, M. Dahlgren, A. Erikson, J. F. Lahulla, M. Lazzarin, K. Lumme, S. Pohjolainen and D. Riccioli (dec 1995). ”Physical studies of asteroids XXX: the asteroid 153 Hilda”. Earth, Moon, and Planets. sid. Volume 71, Number 3, pp 189-194. doi:. https://link.springer.com/article/10.1007%2FBF00612956.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 27. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA27&dq=153+Hilda&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=153%20Hilda&f=false. Läst 1 maj 2015
- ^ Schubart, J (1968). ”Long-Period Effects in the Motion of Hilda-Type Planets”. Astron. J.. sid. 73, 99-103. http://articles.adsabs.harvard.edu//full/1968AJ.....73...99S/0000099.000.html.
- ^ ”OCCULTATION BY (153) HILDA - 2008 Sep 12”. Arkiverad från originalet den 2 maj 2013. https://archive.is/20130502180222/http://occsec.wellington.net.nz/planet/2008/updates/080912_153_13103_u.htm. Läst 8 oktober 2008.