153 Hilda | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | J. Palisa |
Upptäcktsplats | Pula |
Upptäcktsdatum | 2 november 1875 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (153) Hilda |
Alternativnamn | 1935 GD |
Uppkallad efter | Hilda |
Småplanetskategori | Hilda-asteroid[2] |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 14 mars 2012 | |
Aphelium | 4,52 AU 676 000 000 km |
Perihelium | 3,42 AU 512 000 000 km |
Halv storaxel | 3,97 AU 594 000 000 km |
Excentricitet | 0,1383 |
Siderisk omloppstid | 2 891 d (7,92 år) |
Medelomloppshastighet | 14,930 km/s |
Medelanomali | 212,3° |
Inklination | 7,83° |
Longitud för uppstigande nod | 228,2° |
Periheliumargument | 38,9° |
Fysikaliska data | |
Diameter | 170,63[3] km |
Synodisk rotationsperiod | 5,95 h[3] |
Albedo | 0,0618[3] geometriskt |
Spektraltyp | P[3][4] |
Absolut magnitud (H) | 7,48 |
153 Hilda eller 1935 GD är en asteroid upptäckt 2 november 1875 av den österrikiske astronomen Johann Palisa i Pula, Kroatien. Asteroiden har fått sitt namn efter en dotter till den böhmiske astronomen Theodor von Oppolzer.[5]
Asteroiden är relativt stor i det yttre av asteroidbältet. 153 Hilda har gett namn åt Hilda-asteroiderna som har sina omloppsbanor i 2:3 medelbanresonans med Jupiter.[2] Vid en integration av omloppsbanan under en period av 2600 år visar det sig att omloppsbanan varierar något med tiden, men att den förblir i området och stannar kvar i samma banresonans. Excentriciteten varierar mellan 0,10-0,25 på 2600 år. Resultatet är generaliserbart till flertalet Hilda-asteroider.[6] Senare gjorda integrationer visar att omloppsbanan är stabil under miljontals år.[4]
Asteroiden har en väldigt mörk yta då den består av karbonater.
Ockultationer av en stjärna observerades 31 december 2002 i Japan och 12 september 2008 från Australien.[7]
Ljuskurvorna har låg amplitud vilket antyder att asteroiden beskriver en sfär.