221 Eos | |
![]() Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt | |
---|---|
Upptäckare | Johann Palisa |
Upptäcktsplats | Wien |
Upptäcktsdatum | 18 januari 1882[1] |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | 221 Eos |
Uppkallad efter | Eos[1] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
Omloppsbana | |
Epok: 9 december 2014 | |
Aphelium | 3,32554848 AU |
Perihelium | 2,6961439 AU |
Halv storaxel | 3,01084618 AU |
Excentricitet | 0,10452287 |
Siderisk omloppstid | 1908,232 dygn (5,22 år) |
Medelanomali | 313,13976° |
Inklination | 10,880281° |
Longitud för uppstigande nod | 141,84871° |
Periheliumargument | 193,77212° |
Fysikaliska data | |
Diameter | 103,87 km |
Albedo | 0,1400 |
Absolut magnitud (H) | 7,67[3] |
221 Eos är en stor asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 18 januari 1882 av den österrikiske astronomen Johann Palisa.[4] Den fick senare namn efter Eos, gryningens gudinna i grekisk mytologi.[1]
Den tillhör och har givit namn åt asteroidgruppen Eos.[2]
Eos senaste periheliepassage skedde den 26 oktober 2020[5]. Dess rotationstid har beräknats till 10,44 timmar. Asteroiden har uppmätts till diametern 103,87 kilometer.[3]
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet GBname
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet AstDyS
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet MPEos
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet minorplanets
<ref>
-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet MPEos2