AIDC

AIDC (förk. av Automatic identification and data capture) är en metod som automatiskt identifierar och samlar data från till exempel postpaket i form av bland annat QR-koder streckkoder, RFID-taggar, OCR-text.^[1] Metoden används även för samling av biometrisk data vid gränsövervakningar och/eller flygplatser.^[2]

AIDC är processen eller sättet att erhålla extern data, särskilt genom analys av bilder, ljud eller videor. För att fånga data används en givare som omvandlar den faktiska bilden eller ett ljud till en digital fil. Filen lagras sedan och vid ett senare tillfälle kan den analyseras av en dator eller jämföras med andra filer i en databas för att verifiera identitet eller för att ge behörighet att komma in i ett säkrat system. Insamling av data kan göras på olika sätt; den bästa metoden beror på tillämpningen.

I biometriska säkerhetssystem är fångstförvärvet av eller processen att förvärva och identifiera egenskaper som fingeravtryck, handflatabild, ansiktsbild, iristryck eller röstavtryck som involverar ljuddata, och resten involverar alla videodata. Radiofrekvensidentifiering är en relativt ny AIDC-teknik, som först utvecklades på 1980-talet. Tekniken fungerar som en bas i automatiserad datainsamling, identifiering och analyssystem över hela världen. RFID har funnit sin betydelse i ett brett spektrum av marknader, som boskapsidentifiering och Automated Vehicle Identification-system (AVI) på grund av dess förmåga att spåra rörliga objekt. Dessa automatiserade trådlösa AIDC-system är effektiva i tillverkningsmiljöer där streckkodsetiketter inte kan användas.