Adenosintrifosfat | |
| |
Systematiskt namn | [(2R,3S,4R,5R)-5-(6-aminopurin-9-yl)-3,4-dihydroxioxolan-2-yl]metyl(hydroxifosfonooxifosforyl)vätefosfat |
---|---|
Övriga namn | ATP |
Kemisk formel | C10H16N5O13P3 |
Molmassa | 507,181 g/mol |
CAS-nummer | 56-65-5 |
SMILES | O=P(O)(O)OP(=O)(O)OP(=O)(O)OC[C@H]3O[C@@H](n2cnc1c(ncnc12)N)[C@H](O)[C@@H]3O |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Adenosintrifosfat, eller ATP, är en nukleotid[1] som spelar en central roll i alla cellers energihantering och ämnesomsättning. Eftersom ATP har en energirik bindning används det för att driva kemiska processer i cellen som inte kan ske spontant (för att de är energikrävande).[2] ATP är även en byggsten vid syntesen av nukleinsyror som till exempel DNA och RNA.
Kemiskt består ATP av adenosin och tre fosfatgrupper som sitter i på rad och betecknas alfa, beta och gamma räknat från adenosinmolekylen. Fosfatgrupperna sitter ihop med en fosfoanhydridbindning som är mycket energirik. Den kemiska formeln är C10H16N5O13P3.
ATP bildas i glykolysen, citronsyracykeln och framförallt vid den oxidativa fosforyleringen vilken drivs av elektrontransportkedjan i mitokondrierna. ATP används även för att binda energin i samband med fotosyntes.[2]