Aerosmith | |
Den klassiska uppsättningen av Aerosmith. Översta raden: Steven Tyler och Tom Hamilton. Nedre raden: Joey Kramer, Joe Perry och Brad Whitford. | |
Bakgrund | Boston, Massachusetts, USA |
---|---|
Genre | |
År som aktiva | 1970 – |
Skivbolag | |
Relaterade artister | |
Webbplats | aerosmith |
Medlemmar | |
Steven Tyler Tom Hamilton Joey Kramer Joe Perry Brad Whitford | |
Tidigare medlemmar | |
Ray Tabano Jimmy Crespo Rick Dufay | |
Utmärkelser
|
Aerosmith är ett amerikanskt rockband från Boston, Massachusetts, grundat 1970.[2] Den nuvarande och mest kända uppsättningen av bandet består av sångaren Steven Tyler, gitarristerna Joe Perry och Brad Whitford, basisten Tom Hamilton samt trummisen Joey Kramer. Bandet har ibland kallats "the Bad Boys from Boston"[2] och "America's Greatest Rock and Roll Band".[3][4] Deras musikstil, som har rötterna i bluesbaserad hard rock, innehåller också element av pop, heavy metal och rhythm and blues, och har inspirerat många senare rockakter. Under gruppens första år var Perry och Ray Tabano gitarrister i bandet. Den senare blev 1971 ersatt av Whitford och året därpå skrev Aerosmith under ett skivkontrakt för Columbia.
Bandet har givit ut ett antal guld- och platinacertifierade album, som började med det självbetitlade debutalbumet (1973) och Get Your Wings (1974).[5] Med Toys in the Attic (1975) fick man ett genombrott och 1976 befäste man sin status som rockstjärnor med albumet Rocks.[6] Ytterligare två album följde 1977 och 1979, Draw the Line och Night in the Ruts. Deras fem första studioalbum har sedan dess uppnått platinacertifikat flera gånger om. Under 1970-talet turnerade bandet i stor utsträckning och hade ett dussin singlar på Billboard Hot 100. I slutet av årtiondet var det bland de mest populära rockbanden i världen och fick en lojal fanskara, ofta kallad "Blue Army".[7] Bandet hade dock problem med narkotikamissbruk och inre konflikter, vilket ledde till att Perry och Whitford lämnade gruppen 1979 respektive 1981. De ersattes av Jimmy Crespo och Rick Dufay.[8] Mellan åren 1980 och 1984 hade bandet svårt att matcha sina tidigare framgångar.
Perry och Whitford återvände till Aerosmith 1984 och bandet tecknade ett nytt avtal med Geffen Records. Efter en comebackturné gav bandet 1985 ut Done with Mirrors som blev ett kommersiellt misslyckande, trots lovord från kritiker. Det var inte förrän bandets samarbete med rap-gruppen Run-D.M.C. 1986, och utgivandet av Permanent Vacation 1987 som Aerosmith återfick den popularitet de upplevt på 1970-talet.[9] I slutet av 1980-talet och under 1990-talet hade bandet flera hits och vann ett flertal utmärkelser för musik från albumen Pump (1989), Get a Grip (1993) och Nine Lives (1997). Man hade under denna period också några av sina mest omfattande turnéer hittills. Bandet blev också ett populärkulturellt fenomen med populära musikvideor och anmärkningsvärda framträdanden i TV, film och videospel. Deras comeback har beskrivits som en av de mest spektakulära inom rockens historia.[8] Ytterligare studioalbum följde 2001, 2004 och 2012. Efter 48 års utövande fortsätter bandet att turnera och spela in musik men har påbörjat en avskedsturné som sannolikt kommer att pågå flera år.[10]
Aerosmith är det bäst säljande amerikanska rockbandet genom tiderna, med över 150 miljoner sålda album världen över, varav över 65 miljoner enbart i USA.[11] Med 25 guldalbum, 18 platinaalbum och 12 album som sålt multiplatina, innehar gruppen rekordet för flest totala certifikat av ett amerikanskt band och delar rekordet för flest album som sålt multiplatina av ett amerikanskt band.[12] Bandet har haft 21 topp 40 hits på Billboard Hot 100, nio ettor på Mainstream Rock, vunnit fyra Grammy Awards, sex American Music Awards, och tio MTV Video Music Awards. 2001 blev Aerosmith invalt i Rock and Roll Hall of Fame and Museum och fanns med både på Rolling Stones och VH1:s listor över de 100 bästa artisterna genom tiderna.[2][13] 2013 blev gruppens huvudsakliga låtskrivare, Tyler och Perry, invalda i Songwriters Hall of Fame.[14] Bland bandets mest kända låtar kan nämnas; "Dream On", "Walk This Way", "Sweet Emotion", "Dude (Looks Like a Lady)", "Cryin'" och "I Don't Want to Miss a Thing".