Airey Neave

Airey Neave
Airey Neave under andra världskriget.
Född	23 januari 1916[1][2][3] Knightsbridge, Storbritannien
Död	30 mars 1979[1][2][3] (63 år) Westminster Hospital, Storbritannien
Medborgare i	Storbritannien
Utbildad vid	Merton College Eton College St Ronan's School
Sysselsättning	Politiker[4], jurist[5], soldat[5]
Befattning
Ledamot av Förenade kungarikets 40:e parlament Storbritanniens 40:e parlament, Abingdon (1953–1955)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 41:a parlament Storbritanniens 41:a parlament, Abingdon (1955–1959)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 42:a parlament Storbritanniens 42:a parlament, Abingdon (1959–1964)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 43:e parlament Storbritanniens 43:e parlament, Abingdon (1964–1966)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 44:e parlament Storbritanniens 44:e parlament, Abingdon (1966–1970)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 45:e parlament Storbritanniens 45:e parlament, Abingdon (1970–1974)[6] Ledamot av Förenade kungarikets 46:e parlament Storbritanniens 46:e parlament, Abingdon (1974–1974)[6] Skuggminister (för Nordirland) (1974–1979) Ledamot av Förenade kungarikets 47:e parlament Storbritanniens 47:e parlament, Abingdon (1974–1979)
Politiskt parti
Konservativa partiet
Maka	Diana Neave, Baroness Airey of Abingdon (g. 1942–)[7][8]
Barn	Marigold Elizabeth Cassandra Webb (f. 1944)[9] Richard Patrick Sheffield Neave (f. 1947)[9] William Robert Sheffield Neave (f. 1953)[9]
Föräldrar	Sheffield Airey Neave[9] Dorothy Middleton[9]
Utmärkelser
Military Cross (1942)[10] Riddare av Brittiska imperieorden[11][12] Distinguished Service Order (1945)[13] Officer av Brittiska imperieorden (1947)[14]
Redigera Wikidata

Airey Neave, född 23 januari 1916 i Knightsbridge, London, död 30 mars 1979 i London, var en brittisk politiker för Conservative Party.

Neave avlade juridisk examen vid Oxford. Han deltog i andra världskriget och sårades i samband med försvaret av Calais i maj 1940. Efter nära två år i tysk krigsfångenskap lyckades han rymma. Han förärades flera utmärkelser, bland annat Military Cross och den franska utmärkelsen Croix de Guerre.

Neave tjänstgjorde som åklagarbiträde vid Nürnbergprocessen 1945–1946 och träffade och samtalade med samtliga åtalade. Detta skildrar han i boken Nuremberg (1978; svensk översättning: Dömda i Nürnberg, 1980).

År 1953 invaldes Neave i det brittiska parlamentet. I det konservativa skuggkabinettet före Margaret Thatchers regeringsbildning i maj 1979 var han oppositionens talesman i frågor beträffande Nordirland. Neave dödades den 30 mars 1979 av en bilbomb, när hans bil sprängdes vid uppfarten från parlamentsbyggnadens garage. INLA, en avläggare av IRA, tog på sig ansvaret för dådet.^[15]