Aktion T4

Genom ett dekret daterat den 1 september 1939 befullmäktigade Adolf Hitler riksledaren Philipp Bouhler och läkaren Karl Brandt med att genomföra programmet för barmhärtighetsdödande.
Minnesmärke för offren för Aktion T4, vid Tiergartenstrasse 4 i Berlin.
I källaren till slottet Sonnenstein mördades 13 720 människor med psykiska funktionsnedsättningar samt minst 1 031 fångar från koncentrationsläger.
Gaskammare i Hadamar.

Aktion T4 var Nazitysklands så kallade eutanasiprogram som initierades av Adolf Hitler den 1 september 1939.[1] Inom ramen för Aktion T4 mördades personer – män, kvinnor och barn – med psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar eller som av någon annan anledning inte bedömdes vara ”livsvärdiga”. Massmordet kallas Aktion T4 efter adressen till huvudkontoret för organisationen Gemeinnützige Stiftung für Heil- und Anstaltspflege, Tiergartenstrasse 4 i Berlin. Under den officiella fasen 1939–1941 beräknas drygt 70 000 personer ha dödats,[2] medan den sammanlagda siffran avseende hela perioden från 1939 till 1945 är cirka 200 000.[3] Efter protester från allmänheten och de kyrkliga samfunden avbröts Aktion T4 i augusti 1941,[4] men fortsatte dock inofficiellt till Andra världskrigets slut 1945 under kodbeteckningen Aktion 14f13.[5]

Mordverksamheten ägde rum på sex ”eutanasianstalter” (NS-Tötungsanstalt) runtom i Tredje riket: Grafeneck, Brandenburg, Hartheim, Sonnenstein, Bernburg och Hadamar. Morden begicks genom överdosering av läkemedel, giftinjektioner och senare även med gas i gaskammare förklädda till duschar. En av dem som utvecklade gasningstekniken var Christian Wirth, som senare implementerade sina erfarenheter i förintelselägren Bełżec, Sobibór och Treblinka i Generalguvernementet i samband med Operation Reinhard. Philipp Bouhler och Viktor Brack samt läkarna Leonardo Conti, Karl Brandt, Werner Heyde och Paul Nitsche var några av de ansvariga för Aktion T4.

  1. ^ Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (2004) (på engelska). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 - March 1942. London: Heinemann. sid. 190–192. ISBN 0-434-01227-0 
  2. ^ Browning, sid. 191.
  3. ^ Horst von Buttlar (1 oktober 2003). ”Nazi-"Euthanasie": Forscher öffnen Inventar des Schreckens”. Spiegel Online. Arkiverad från originalet den 19 mars 2012. https://www.webcitation.org/66Hcw6Nj0?url=http://www.spiegel.de/wissenschaft/mensch/0,1518,267983,00.html. Läst 17 oktober 2010. 
  4. ^ Lifton, Robert Jay (1986) (på engelska). The Nazi Doctors: Medical Killing and the Psychology of Genocide. London: Macmillan. sid. 95. ISBN 0-333-43262-2 
  5. ^ Lifton, sid. 96.

From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Nelliwinne