Aktion T4

Aktion T4 var Nazitysklands så kallade eutanasiprogram som initierades av Adolf Hitler den 1 september 1939.^[1] Inom ramen för Aktion T4 mördades personer – män, kvinnor och barn – med psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar eller som av någon annan anledning inte bedömdes vara ”livsvärdiga”. Massmordet kallas Aktion T4 efter adressen till huvudkontoret för organisationen Gemeinnützige Stiftung für Heil- und Anstaltspflege, Tiergartenstrasse 4 i Berlin. Under den officiella fasen 1939–1941 beräknas drygt 70 000 personer ha dödats,^[2] medan den sammanlagda siffran avseende hela perioden från 1939 till 1945 är cirka 200 000.^[3] Efter protester från allmänheten och de kyrkliga samfunden avbröts Aktion T4 i augusti 1941,^[4] men fortsatte dock inofficiellt till Andra världskrigets slut 1945 under kodbeteckningen Aktion 14f13.^[5]

Mordverksamheten ägde rum på sex ”eutanasianstalter” (NS-Tötungsanstalt) runtom i Tredje riket: Grafeneck, Brandenburg, Hartheim, Sonnenstein, Bernburg och Hadamar. Morden begicks genom överdosering av läkemedel, giftinjektioner och senare även med gas i gaskammare förklädda till duschar. En av dem som utvecklade gasningstekniken var Christian Wirth, som senare implementerade sina erfarenheter i förintelselägren Bełżec, Sobibór och Treblinka i Generalguvernementet i samband med Operation Reinhard. Philipp Bouhler och Viktor Brack samt läkarna Leonardo Conti, Karl Brandt, Werner Heyde och Paul Nitsche var några av de ansvariga för Aktion T4.