Alan Greenspan | |
Född | 6 mars 1926[1][2][3] (98 år) New York[4], USA |
---|---|
Medborgare i | USA |
Utbildad vid | New York University Columbia University New York University Stern School of Business Juilliard School George Washington High School |
Sysselsättning | Nationalekonom, entreprenör, politiker, bankman[5], jazzmusiker |
Befattning | |
Ordförande för Council of Economic Advisers (1974–1977) Ordförande för Federal Reserve System (1987–2006) | |
Politiskt parti | |
Republikanska partiet | |
Maka | Andrea Mitchell (g. 1997–) |
Utmärkelser | |
Fellow of the American Statistical Association (1989)[6] Francis Boyer Award (1996)[7] Financial Times Person of the Year (1998) Paul A. Volcker Lifetime Achievement Award for Economic Policy (2019) Hedersdoktor vid Hofstra University Kommendör av Hederslegionen Presidentens frihetsmedalj Hedersdoktor vid Katholieke Universiteit Leuven Kommendör av 1 klass av Brittiska imperieorden | |
Redigera Wikidata |
Alan Greenspan, född 6 mars 1926 i New York, är en amerikansk nationalekonom.
Greenspan var ordförande för USA:s centralbank, Federal Reserve, från 11 augusti 1987 till 31 januari 2006. På den posten ansågs han vara den person som hade störst makt över USA:s ekonomiska politik; vissa anser att han därmed var en av världens mest inflytelserika personer. Greenspan utsågs till Financial Times Person of the Year 1998.
Greenspan uppfattas allmänt som en mycket kompetent centralbankschef. Mot slutet av hans ämbetstid sjönk dock anseendet, bland annat på grund av börskraschen efter år 2000, den turbulenta utvecklingen på den amerikanska bomarknaden samt en räntepolitik som uppfattats som inte endast motiverad av ekonomiskt hänsynstagande utan även av en vilja att stödja president George W. Bush. Den 1 februari 2006 efterträddes Greenspan som centralbanksordförande av Ben Bernanke.
I samband med finanskrisen 2008 kom den uttalat marknadsliberale Greenspan att skarpt kritiseras såsom delansvarig för den uppkomna situationen.[8] Inför ett kongressutskott vittnade Greenspan i oktober 2008 om att han haft "delvis fel"[9] i sina bedömningar som centralbankschef, och att stramare regleringar av finansmarknaden behövdes.