Albigenserkriget

Albigensierkriget, även känt som det albigensiska korståget (franska: Croisade des albigeois) var en militärpolitisk kampanj mellan 1209 och 1229 påbörjad av påve Innocentius III för att eliminera katarismen i Languedoc (idag södra Frankrike). Korståget genomdrevs främst av den franska kronan och resulterade i en betydande minskning av katarer, en försvagning av den regionala kulturen i Languedoc, och en omstrukturering av Toulouse län inom den franska kronan.^[1]

Katarerna härstammade sannolikt från en antimaterialistisk reformrörelse inom de bogomilska kyrkorna på Balkanhalvön^[2] som menade att det var nödvändigt med en återgång till det kristna budskapet om perfektion, fattigdom och predikan, kombinerat med ett förkastande av den fysiska världen.^[3] Reformerna var en reaktion mot det som katarerna såg som en okristlig livsstil inom det katolska prästerskapets. Katarernas dualistiska teologi, och särskilt deras tro på den fysiska världens inneboende ondska, stod även i konflikt med läran om Kristi inkarnation och katolska sakrament, och katarerna motsatte sig den katolska kyrkans auktoritet. Detta ledde till anklagelser om gnosticism och väckte irritation hos det katolska etablissemanget.^[4] Katarerna blev kända som albigenser, då många anhängare var från staden Albi och dess omgivningar på 1100- och 1200-talen.

Mellan 1022 och 1163 fördömdes katarerna av flera lokala kyrkoråd, varav det sista, som hölls i Tours, förklarade att alla albigenser skulle fängslas och få sin egendom konfiskerad. Det tredje Lateranrådet 1179 upprepade fördömandet.^[2] Efter mordet på legaten Pierre de Castelnau 1208, tillsammans med en misstanke att Raymond VI, greve av Toulouse, låg bakom attacken, förklarade Innocentius III ett korståg mot katarerna, och erbjöd katarernas land till varje fransk adelsman som var villig att ta till vapen.

Från 1209 till 1215 upplevde korsfararna stora framgångar, under vilka de erövrade katarernas landområden och systematiskt krossade rörelsen. Från 1215 till 1225 att återerövrades delar av områdena av katarerna under en serie revolter. Territoriet återerövrades och att katarismen gick under jorden 1244. Det albigensiska korståget hade en viktig roll både inom skapandet och institutionaliseringen av både Dominikanorden och den medeltida inkvisitionen. Dominikanerna förkunnade kyrkans budskap och spred det genom att predika kyrkans läror i städer och byar för att stoppa spridningen av kätterier, medan inkvisitionen undersökte människor som anklagades för att lära ut kätterier. På grund av dessa ansträngningar utrotades alla märkbara spår av katarrörelsen i mitten av 1300-talet. Vissa historiker har hävdat att det albigensiska korståget utgjorde ett folkmord.^[5]