Ali ibn Abi Talib

Ali ibn Abi Talib (arabiska: عَلِيّ بْن أَبِي طَالِب, ʿAlī ibn Abī Ṭālib), av muslimer vanligen benämnd Ali, kallad de troendes befälhavare, född 21 mars 600 i Mecka, död 28 januari 661 i Kufa, Irak,^[6] var det islamiska rikets fjärde kalif från 656 till sin död. Han var den siste kalifen i det så kallade rashidunkalifatet. Ali var även den förste imamen enligt imamiterna och zayditerna och hos ismailiterna har han en särställning och har inte fått något ordningsnummer.

Delningen av islam i sunni och shia är en konsekvens av maktkampen efter profetens död och eskalerade efter Alis död. Enligt hans anhängare, som kallas Shī'at Ali ("Alis anhängare") skulle Ali efterträdas av sin son, men ståthållaren Muawiya I i Syrien vägrade erkänna Alis legitimitet och gjorde uppror.

Ali var profeten Muhammeds kusin, svärson genom dottern Fatima och hans närmste följeslagare. Ali tillhörde Muhammeds klan Banu Hashim. Ali och Fatima hade tillsammans sönerna Hasan och Husayn samt döttrarna Zainab och Umm Kulthum. Ali är anfader, med Fatima, till Muhammeds alla ättlingar vilka den muslimska gemenskapen kallar för shurafa eller sadat.^[7]

I den historiska traditionen i den islamiska medeltiden personifierade Ali den ädle och hjältemodige krigaren.^[8]