Back Anna van Groot-Brittanje Afrikaans Anne (Großbritannien) ALS Anne Cwēn ANG آن (ملكة بريطانيا العظمى) Arabic ان ملكة بريطانيا العظمى ARZ Ana de Gran Bretaña AST Anna Stüart Azerbaijani آنا ایستوارت AZB Ганна Сцюарт Byelorussian Анна (Великобритания) Bulgarian
| Anna Stuart | |
|---|---|
| |
| Anna Stuart som drottning av Storbritannien cirka 1705, porträtt av Mikael Dahl. Del av samlingarna på National Portrait Gallery i London | |
| Regeringstid | 8 mars 1702–1 maj 1707 |
| Kröning | 23 april 1702 i Westminster Abbey i London |
| Företrädare | Vilhelm III |
| Efterträdare | Sig själv (regerande drottning av Storbritannien) |
| Regeringstid | 8 mars 1702–1 maj 1707 |
| Företrädare | Vilhelm II |
| Efterträdare | Sig själv (regerande drottning av Storbritannien) |
| Regeringstid | 8 mars 1702–1 augusti 1714 |
| Företrädare | Vilhelm III (kung av Irland) |
| Efterträdare | Georg I (kung av Irland) |
| Regeringstid | 1 maj 1707–1 augusti 1714 |
| Företrädare | Sig själv (regerande drottning av England och Skottland) |
| Efterträdare | Georg I (kung av Storbritannien) |
| Gemål | Georg av Danmark |
| Ätt | Huset Stuart |
| Far | Jakob II |
| Mor | Anne Hyde |
| Född | 6 februari 1665 Slottet St. James’s Palace |
| Namnteckning | 
|
| Död | 1 augusti 1714 (49 år) Slottet Kensington Palace |
| Begravd | 24 augusti 1714 Westminster Abbey i London |
.svg)
| |
| |
Anna av Storbritannien eller Anna Stuart (engelska: Anne Stuart), född 6 februari 1665 på St. James’s Palace, död 1 augusti 1714 på Kensington Palace, blev regerande drottning av England, Skottland och Irland 8 mars 1702. När England och Skottland den 1 maj 1707 enades i ett enda kungarike blev Anna Storbritanniens första regent. Hon regerade till sin död och blev den sista monarken av huset Stuart. Hon efterträddes av släktingen Georg I, av huset Hannover.[1]
Annas liv var fyllt av kriser som hade samband med tronföljden. Hennes katolske far, Jakob VII och II, hade avsatts 1688 och hennes svåger och syster hade då blivit monarker under namnen Vilhelm III och Maria II. Anna fick ett stort antal missfall och dödfödda barn, troligtvis för att hon led av Hughes syndrom eller "klibbigt blod" vilket kan leda till just detta.[2][3]
Varken Anna eller hennes syster lyckades få någon arvinge som överlevde barndomen, vilket ledde till en tronföljdskris eftersom den katolske James Francis Edward Stuart (the "Old Pretender", "den gamle pretendenten"), son till Jakob II, i brist på en protestantisk tronföljare kunde försöka göra anspråk på tronen. Då det skotska parlamentet kunde vägra att acceptera det engelska parlamentets val använde England olika metoder för att försäkra sig om att Skottland skulle samarbeta, såsom att försämra den skotska ekonomin genom handelsrestriktioner. Unionsakterna 1707 (genom vilka England och Skottland enades under namnet Storbritannien) var ett resultat av de förhandlingar som följde.[4]
Under Annas regeringstid utvecklades tvåpartisystemet. Anna föredrog torypartiet, men stod ut med whigpartiet. Hennes närmaste vän och troligen mest inflytelserika rådgivare var Sarah Churchill, hertiginna av Marlborough, med vilken hon dock senare skulle komma att bli ovän. Även den senares make John Churchill, 1:e hertig av Marlborough, som under spanska tronföljdskriget ledde de engelska arméerna (efter unionen de brittiska arméerna), var en vän.[5]
- ^ Lodge (1832), s. 7–8
- ^ "Sticky Blood, Obstetrics and the GP" Arkiverad 18 oktober 2006 hämtat från the Wayback Machine.. Aspirin Foundation. The Aspirin Age. Conference at the Royal College of Surgeons in Ireland. 1 november 2000. (URL hämtad 23 december 2006).
- ^ "Aspirin and the Anti-Phospholipid Syndrome" Arkiverad 18 oktober 2006 hämtat från the Wayback Machine.. Aspirin Foundation. Lessons From The 15th Aspirin Foundation Scientific Meeting. The Royal College of Surgeons of Edinburgh. 26 oktober 1999. (URL hämtad 23 december 2006).
- ^ Benians (1909), s. 90–91
- ^ Lodge (1832), s. 240