Arminius, Hermann, född mellan 18 och 16 f.Kr., död 21 e.Kr., var en militär ledare från den germanska stammen cheruskerna, mest känd för att ha lett germanska trupper till seger mot tre romerska legioner i Slaget i Teutoburgerskogen. Han var son till krigsherren Segimer.[1]
Var namnet "Arminius" kommer från är osäkert. I Tyskland fick han århundraden senare namnet Hermann, möjligen av Martin Luther, då man trodde att namnet i källorna var en latinisering av detta namn, vilket idag hålls för osannolikt.[2]
Arminius tjänstgjorde som befäl i de romerska hjälptrupperna, auxilia, och lärde sig latin. När han efter ca 7 år lämnade tjänstgöringen fick han romerskt medborgarskap och blev utnämnd till romersk riddare, eques.[3]