Ayn Rand | |
Rand år 1943. | |
Pseudonym | Ayn Rand[1] |
---|---|
Född | 2 februari 1905 Sankt Petersburg, Ryssland |
Död | 6 mars 1982 (77 år) Manhattan, New York, New York, USA |
Yrke | Filosof, författare |
Nationalitet | Kejsardömet Ryssland, Sovjetunionen, USA[2][3], Ryska republiken[4], Sovjetryssland[4], Ryska SFSR[5] och statslöshet[5] |
Språk | ryska och engelska[6] |
Verksam | 1934–1982 |
Genrer | objektivism[7] och dystopi[8] |
Noterbara verk | Urkällan Och världen skälvde |
Influenser | Aristoteles, John Locke, Friedrich Nietzsche[9] |
Influerade | Leonard Peikoff, George Reisman, Alan Greenspan, Nathaniel Branden, Anton LaVey, Johan Norberg, Mark Cuban, Jimmy Wales, Zack Snyder |
Namnteckning | |
Webbplats | https://aynrand.org/ |
Ayn Rand, ursprungligen Alisa Zinovjevna Rosenbaum, född 2 februari[10] 1905 i Sankt Petersburg, Ryssland, död 6 mars 1982 på Manhattan i New York, var en rysk-amerikansk filosof och författare. Hon förknippas främst med sin egen filosofiska skola objektivismen som förespråkar rationell egoism, individualism, kapitalism (laissez faire) och en objektiv moral.
Hennes två mest kända verk, Urkällan (1943) och Och världen skälvde (1957), är idépolitiska romaner som skildrar individens kamp mot förtryckande överheter och ingrodda normer. Rand var även kompromisslös religionskritiker, och genom sin kritik av all tvångsmakt som illegitim (utöver den nödvändiga och begränsade tvångsmakt som ämnade förhindra sådan) bidrog hon till den ideologiska fåra som redan tidigare kallades nyliberalismen.
Rand hävdade Aristoteles som sin främste epistemologiska förebild, och Victor Hugo som sin litterära. Rand ställde sig mycket kritisk till dem som ifrågasatte tanken om en objektiv verklighet.
Rand betraktas allmänt som en av de ledande gestalterna bakom de klassiskt liberala idéernas återkomst till den idépolitiska scenen under 1960-talet och framåt, och anses ha inspirerat den så kallade högervågen (senare neoliberalismen) under 1980-talet. Ekonomen Milton Friedman utpekade henne, trots hennes uttalade motstånd till denne, som en av libertarianismens två viktigaste intellektuella trendbrytare (tillsammans med Ludwig von Mises).