Balkankrigen

Balkankrigen
Engelskspråkig karta över gränsförändringar efter båda krigen.
Ägde rum 8 oktober 1912 – 18 juli 1913 Plats Adrianople, Işkodra, Kosovo, Manastir, Salonicaprovinsen, Egeiska öarna och Egeiska havet[1] Resultat Londonfördraget, Bukarestfördraget
Stridande
Osmanska riket (Första Balkankriget) Bulgarien (Andra Balkankriget)	Serbien Montenegro Grekland Rumänien (Andra Balkankriget) (Första Balkankriget) (Andra Balkankriget)
Befälhavare och ledare
Nazim Pasha Zekki Pasha Essad Pasha Abdullah Pasha Ali Rizah Pasha Hasan Tahsin Pasha	Mihail Savov Ivan Fichev Vasil Kutinchev Nikola Ivanov Radko Dimitriev Kronprins Konstantin Panagiotis Danglis Pavlos Kountouriotis Radomir Putnik Petar Bojović Stepa Stepanović Živojin Mišić Prins Danilo Petrović Mitar Martinović Janko Vukotić

Balkankrigen avser de två krig som ägde rum i sydöstra Europa 1912 och 1913. Första Balkankriget bröt ut den 8 oktober 1912 när Bulgarien, Grekland, Montenegro och Serbien (se Balkanförbundet), anföll det Osmanska riket vilket avslutade dess 500-åriga styre på Balkan i ett sju månaders långt fälttåg som resulterade i Londonfördraget.

Andra Balkankriget bröt ut den 16 juni 1913 då Bulgarien var missnöjt över fördelningen av bytet i Makedonien, som gjorts i hemlighet av dess tidigare allierade, Serbien och Grekland. Deras arméer slog tillbaka den bulgariska offensiven, gick till motattack och trängde in i Bulgarien, medan Rumänien och Osmanska riket tog tillfället i akt att ingripa mot Bulgarien och gjorde territoriella vinster. I det resulterande Bukarestfördraget förlorade Bulgarien de flesta av de områden som vunnits under det första Balkankriget.