Bastu

Bastu (av badstuga) eller kölna är ett till hög temperatur uppvärmt rum eller mindre byggnad som används för bad. Traditionellt har bastun även använts för torkning av malt, säd och lin, och för torkning och rökning av fisk och kött.^[1]. På finska är namnet på bastu sauna, vilket har fått ge namn till denna ångbadsform i de flesta delar av världen, som inte haft den tidigare.

Bastubad var vida utbrett i Mellan- och Nordeuropa under medeltiden. Under den tiden var det vanligt med offentliga bastuinrättningar i städerna. De förbjöds oftast senare, under 1500- och 1600-talen.^[1]

Hos allmogen i Sverige användes bastun endast undantagsvis för bad under 1700- och 1800-talen och då främst till julbadet, som i senare tid^[a] inte var något ångbad. I stället användes bastun främst för torkning av lin (främst i södra Sverige), säd (mest i norra Sverige) eller malt i samband med ölbryggning.^[2] I Östsverige användes bastun som rök.^[1]

I samband med provinsialläkareföreningens bildande 1881 kom provinsialläkarna att göra bad och då framförallt bastubad till sin fråga. Under 40 år fram till riksdagsbeslutet 1918 och bildandet av den Svenska Föreningen för Folkbad drev man frågan i riksdag och regering men såg även till att befolkningen utbildades i personlig hygien. Man riktade sig främst till det egna skrået, lärare, kvinnor och barn. Detta resulterade i att bastubad kom att bli lösningen för folkbadsfrågan på den svenska landsbygden likaväl som att barnen utbildades i personlig hygien i skolan genom så kallade skolbad. Sammanlagt kom cirka 10 000 offentliga badstugor att byggas i Sverige under perioden 1900–1949.^[3]

Tammerfors, Finlands tredje största stad, har officiellt utnämnts till "världens bastuhuvudstad".^[4]

Referensfel: <ref>-taggar finns för en grupp vid namn "not", men ingen motsvarande <references group="not"/>-tagg hittades