| Bernhard Eriksson | |
 | |
| Tid i befattningen 1 juli 1920–27 oktober 1920 | |
| Statsminister | Hjalmar Branting |
|---|---|
| Företrädare | Förste innehavaren |
| Efterträdare | Henning Elmquist |
| Tid i befattningen 10 mars 1920–1 juli 1920 | |
| Statsminister | Hjalmar Branting |
| Företrädare | Erik Palmstierna |
| Efterträdare | Siste innehavaren |
| Mandatperiod 1906–1936 | |
| Valkrets | Kopparbergs läns valkrets (1906–1911, 1922–1936) Kopparbergs läns västra valkrets (1912–1921) |
| Uppdrag i riksdagen | |
| Suppleant i bevillningsutskottet (1909–1911) Ledamot i bevillningsutskottet (1912–1914) Suppleant i utrikesnämnden (1921, 1924) Ledamot i utrikesnämnden (1922, 1923, 1925–1927) Ledamot i talmanskonferensen (1922–1926) Andra kammarens talman (1928–1932) | |
| Ordförande i | |
| Bankoutskottet (1923–1926) | |
| Född | 19 april 1878 Grangärde församling, Kopparbergs län |
| Död | 18 april 1952 (73 år) Kungsholms församling, Stockholms län |
| Gravplats | Grängesbergs kyrkogård |
| Politiskt parti | Socialdemokraterna |
| Yrke | Järnarbetare, politiker |
| Ministär | Branting I |
Johan Bernhard Eriksson (i riksdagen kallad Eriksson i Grängesberg senare Eriksson i Falun), född 19 april 1878 i Grangärde församling, Kopparbergs län, död 18 april 1952 i Kungsholms församling, Stockholm,[1] var en svensk politiker (socialdemokrat). Han var sjöförsvarsminister och socialminister 1920, riksdagsledamot (andra kammaren) 1905–1936, ordförande i socialdemokraternas riksdagsgrupp 1922–1923 och 1925–1926, talman i andra kammaren 1928–1932, landshövding i Kopparbergs län 1932–1944.
- ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Eriksson, Johan Bernhard