Den här artikeln har källor, men den behöver fler fotnoter för att kunna verifieras. (2014-09) Hjälp gärna Wikipedia med att lägga till fotnoter om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. Material som inte verifieras kan tas bort. |
Bertil Ohlin KmstkNO, LVA, LIVA | |
![]() | |
Tid i befattningen 1944–1945 | |
Monark | Gustaf V |
---|---|
Statsminister | Per Albin Hansson |
Företrädare | Herman Eriksson |
Efterträdare | Gunnar Myrdal |
Mandatperiod 1938–1970 | |
Valkrets | Stockholms stad |
Tid i befattningen 1944–1967 | |
Företrädare | Gustaf Andersson |
Efterträdare | Sven Wedén |
Född | Bertil Gotthard Ohlin 23 april 1899 Klippan, dåvarande Kristianstads län |
Död | 3 augusti 1979 (80 år) Vålådalen i Jämtlands län |
Gravplats | Norra begravningsplatsen[1][2] kartor |
Politiskt parti | Folkpartiet |
Alma mater | Lunds universitet, Handelshögskolan i Stockholm och Harvard |
Yrke | Professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm 1929–1965 |
Barn | Hellen Ohlin, Tomas Ohlin, Anne Wibble |
Bertil Gotthard Ohlin [ˈbæʈil uˈliːn], född 23 april 1899 i Klippan i Skåne, död 3 augusti 1979 i Vålådalen i Jämtlands län (skriven i Kungsholms församling i Stockholm), var en svensk nationalekonom, professor och politiker (folkpartist). År 1977 fick han Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (delat med James Meade). Hans viktigaste nationalekonomiska bidrag är det så kallade Heckscher-Ohlin-teoremet.
Ohlin var partiordförande för Folkpartiet från 1944 till 1967. Under en stor del av denna tid var han att betrakta som oppositionsledare. Han ledde Folkpartiet till betydande opinionsmässiga framgångar under 1940- och 1950-talet. Under Ohlins partiledarskap steg stödet för Folkpartiet till sin toppnotering 1952 med 24,4 procent av väljarstödet för att efter rekordvalet plana ut på en nivå strax under 20 procent ända till 1970-talet.