Biotit | |
![]() Tunt tavelformat biotitaggregat (Bildbredd: 2,5 mm) | |
Kategori | Fyllosilikater |
---|---|
Kemisk formel | K(Mg,Fe)3(AlSi3O10)(F,OH)2 |
Färg | Mörkbrun, grönaktigt brun, svartbrun, gul |
Förekomstsätt | Massiv till plattformig |
Kristallstruktur | Monoklint |
Tvillingbildning | Allmän på [310], mindre vanlig på {001} |
Spaltning | Perfekt på {001} |
Brott | Glimmerhaltigt |
Hållbarhet | Spröd till flexibel, elastisk |
Hårdhet (Mohs) | 2½–3,0 |
Glans | Glasaktig till pärlaktig |
Refraktion | nα = 1,565–1,625
nβ = 1,605–1,675 nγ = 1,605–1,675 |
Ljusbrytning | Biaxial (-) |
Dubbelbrytning | δ = 0,011 |
Dispersion | r < v (Fe-rik); r > v svag (Mg-rik) |
Pleokroism | Stark |
Transparens | Transparent till genomskinlig till opak |
Fluorescens | Ingen |
Streckfärg | Vit |
Specifik vikt | 2,7–3,3 |
Referenser | [1][2][3] |
Biotit är en mörk glimmer och ett vanligt förekommende fyllosilikat och aluminiummineral tillhörande glimmergruppen, med den kemiska formeln K(Mg, Fe)3AlSi3O10(F, OH)2.[1][2] Biotit är en fast lösning mellan järn-ändledet och magnesium-ändledet, men sedan 1999 inte ett självständigt mineral enligt International Mineralogical Association. Det är antingen annit eller flogopit. Ytterligare grundämnen kan ingå varför den kemiska formeln ibland skrivs K(Mg,Fe2+)3(Fe3+AlTi)[(SiAl)3)O10(F, OH)2. Exempel där aluminium delvis ersätter kisel är mineralen siderofyllit och eastonit. Biotit betraktades som ett mineral av International Mineralogical Association fram till 1998, då dess status ändrades. I stället delades biotit upp i annit och flogopit och ingår i mineralgruppen sanna trioktaedriska glimmer.[4][5] Termen biotit används fortfarande för att beskriva oanalyserad mörk glimmer i fält.