Blob-arkitektur, Blobitecture, blobism eller blobismus är termer för en rörelse inom arkitektur där byggnader har en organisk, amöbaliknande, utbuktande form.[1][2] Även då termen blob arkitektur var trendigt redan på mitten av 1990-talet blev det inte omskrivet förrän 2002 i William Safires "On Language" kolumn i New York Times Magazine.[3] Trots att det i artikeln var använt i ett nedlåtande syfte fastnade ordet och är nu ofta använt för att beskriva byggnader med runda och kurviga former.