Boeing B-17 Flying Fortress

Boeing B-17 Flying Fortress
En Boeing B-17 Flying Fortress flyger vid Chino airshow 2014.
Beskrivning
Typ	Tungt bombflygplan
Besättning	10
Första flygning	28 juli 1935
Ursprung	USA
Tillverkare	Boeing
Antal tillverkade	12 731
Data
Längd	22,66 meter
Spännvidd	31,62 meter
Höjd	5,82 meter
Vingyta	131,92 m²
Vingprofil	NACA 0018 / NACA 0010
Sidoförhållande	7,57
Tomvikt	16 391 kg
Max. startvikt	29 700 kg
Motor(er)	4 × Wright R-1820-97 Cyclone 9-cyl stjärnmotor
Motoreffekt	4 × 1 200 hp (895 kW)
Prestanda
Max. hastighet	462 km/h
Räckvidd med max. bränsle	3 219 km med 2 700 kg bomblast
Max. flyghöjd	10 850 meter
Stigförmåga	4,6 m/s
Motoreffekt/vikt:	150 W/kg
Vingbelastning	185,7 kg/m²
Beväpning & bestyckning
Fast beväpning	13 st rörliga 12,7 mm kulsprutor
Bomber	Kort distans:3.6 ton Lång distans:2.7 ton
Ritning

Boeing B-17 Flying Fortress, på svenska ofta kallad flygande fästningen, var ett amerikanskt strategiskt bombflygplan från andra världskriget. Planet fick namnet flygande fästningen av pressen när den visades för civilbefolkningen för första gången då den hade ett stort antal kulsprutor i flera positioner ombord. Namnet som passade bra antogs av tillverkaren och USA:s försvarsmakt.

Under sin livcykel kom B-17 primärt att brukas av den dåvarande amerikanska arméns flygvapen US Army Air Forces som var aktiv mellan 1941 och 1947. Under denna period kom B-17 att se stor användning under den omfattande bombningen av Nazityskland under andra världskriget. Nazityskland uppskattade att 15-20 direktträffar med 20 mm mingranat behövdes för att skjuta ner en B-17.^[1]

Majoriteten av planen användes av Eighth Air Force baserad i Storbritannien och Fifteenth Air Force baserad i Italien. Tack vare flyghöjden kunde B-17 användas för bombräder i dagsljus, vilket förbättrade precisionen i bombfällningen.

Totalt byggdes 12 732 flygplan av Boeing, Douglas och Lockheed mellan 1935 och april 1945 i versionerna A, B, C, D, E, F och G.