Boldrino Paneri

Giacomo Paneri, sedermera kallad Boldrino da Panicale, född 1331 i Panicale i Umbrien i Italien, död 1391, var en känd, omdiskuterad, fruktad, älskad och hatad legosoldat. Redan som ung visade Boldrino mod och beslutsamhet när han hämnades faderns död. Därefter flydde han undan rättvisan genom att ta värvning i en legoarmé. Under långa perioder bestod Italien av småstater, varje stad utgjorde ofta en egen stat och dessa var ofta i krig med varandra. Det var vanligt att legosoldaterna sålde sina tjänster till den herre som betalade bäst. För att avrunda sin lön plundrade de ofta allt de kom åt. Legosoldaterna var fruktade för sin råhet och grymhet.

Boldrino satte upp en egen armé, sålde sina tjänster och det påstås att han alltid fick betalning i förskott från de fria kommunerna mot löfte att inte plundra dem. Boldrino steg fort i graderna och blev så småningom general för de påvliga trupperna under både Gregorius XI och Urban VI. År 1373 skänktes Panicale av kejsaren Karl IV till greven av Toscana, Wilhem av Beauforts. Boldrino befriade Panicale mot denne och kämpade mot Perugias tyranni. Men senare kom han också att rädda Perugia från en mycket svår belägring. Som ett tack överlämnade Perugias myndigheter stadens nycklar till Boldrino, en händelse som med skicklighet avbildats av målaren Mariano Piervittori på den ridå som pryder Panicales stadsteatern. Boldrino, älskad och beundrad, var även hatad och avundad. Han lönnmördades av en bror till antipåven Bonifatius IX. Hans trupper vredgades av missgärningen och spred därmed död och förödelse. De tog med sig urnan med Boldrinos kvarlevor till alla de slag de fortsatte att utkämpa och vann. Närvaron av ledarens reliker stärkte tydligen soldaternas stridsmoral. Efter tre år begravdes urnan och armén upplöstes. Boldrinoepoken var över, men hans minne lever kvar än idag.