Bristol Fighter

Bristol Fighter
Bristol Fighter i luften
Beskrivning
Typ	Jakt- och spaningsflygplan
Besättning	2
Första flygning	9 september 1916
I aktiv tjänst	1916–1932 (Royal Air Force) 1924–1934 (Svenska flygvapnet)
Versioner	F 2.A, F 2.B, F 2.C
Ursprung	Storbritannien
Tillverkare	Bristol Aeroplane Company
Antal tillverkade	5 329
Data
Längd	7,62 meter
Spännvidd	11,96 meter
Höjd	2,90 meter
Vingyta	37,6 m²
Tomvikt	975 kg
Max. startvikt	1 474 kg
Motor(er)	1 × Rolls-Royce Falcon (F.2B)
Motoreffekt	1 × 275 hk (Falcon III)
Prestanda
Max. hastighet	210 km/h
Beväpning & bestyckning
Fast beväpning	1 × 7,7 mm Vickerskulspruta 1 × 7,7 mm Lewiskulspruta
Bomber	110 kg
Övrigt	Konstruktör Frank Barnwell

Bristol Fighter var ett engelskt jaktflygplan med rötter från första världskriget.

Flygplanet Bristol F.2 Fighter var ett tvåsitsigt dubbeldäckat som användes till jakt- och spaningsuppdrag av Royal Flying Corps under första världskriget. Flygplanet användes militärt långt in på 1930-talet och kom efter avslutad militär tjänst att bli ett populärt privatflygplan.

Flygplanet F.2A utvecklades av Frank Barnwell 1916 efter att han studerat andra jaktflygplan i samma klass. Vid konstruktionsarbetet var tanken att flygplanet skulle tillverkas runt en 190 hk Rolls-Royce Falcon I radmotor. Första prototypen flög första gången 9 september 1916. Flygplanet beväpnades med en fast synkroniserad Vickerskulspruta och en rörlig Lewiskulspruta vid spanarplatsen. Totalt tillverkades 52 flygplan i F.2A varianten.

Redan 25 oktober 1916 flög efterföljaren F.2B (Bristol Type 14) som även blev känd under namnet Bristol Fighter. De första 150 flygplanen i den nya varianten försågs med Falcon I eller Falcon II motorer senare användes den 275 hk starka Falcon III. Eftersom tillgången på Falcon-motorer var begränsad utvecklades Bristol Type 15 med en Sunbeam Arab på 200 hk men på grund av vibrationsproblem bröts svetsfogarna i flygplanskonstruktionen upp och man tillverkade bara ett fåtal exemplar. Bristol Type 16 försågs med en 200 hk Hispano-Suiza motor, men även här var tillgången på nya motorer knapp. Efter ett antal olika prov på motorer nådde man fram till Bristol Type 22 som konstruerades för att använda en stjärnmotor från Salmson eller Bentley.

Efter första världskriget fortsatte utvecklingen av flygplanet, Bristol Type 14 försågs med kylsystem för att kunna användas i ökenområden. Bristol Type 96 försågs med en förstärkt flygkropp och kraftigare vingbalkar för att klara högre belastning. Några flygplan försågs med Bristol Jupiter IV-motorer.