Bungalow är ett slags hus vars benämning härstammar från hindiordet baṅglā, som beskriver att huset är i bengalstil på den indiska subkontinenten.[1]. Ordets betydelse varierar över världen, men vanligtvis avses ett fristående envåningshus, ofta med en veranda.[2] Ordet användes på svenska på 1950- och 1960-talet ofta för att beteckna ett småhus i stadsmiljö.
En bungalow kan beskrivas som ett litet hus eller stuga som antingen är enplans eller har en andra våning inbyggd i ett sluttande tak (vanligtvis med takkupor),[3] och kan omges av breda verandor.[3][4] Stilen har utvecklats över tid och finns över hela världen.
Det första huset i England som klassades som en bungalow byggdes 1869.[3] I Amerika användes den initialt som en fritidsarkitektur och var mest populär mellan 1900 och 1918,[5] speciellt inom Arts and Crafts-rörelsen.[6][4]