Cary Grant | |
Cary Grant 1941. | |
Född | Archibald Alexander Leach 18 januari 1904 Bristol, England, Storbritannien |
---|---|
Död | 29 november 1986 (82 år) Davenport, Iowa, USA |
Andra namn | Archie Leach |
Utbildad vid | Bishop Road Primary School, Fairfield Grammar School och Fairfield High School |
Aktiva år | 1932–1966 |
Maka | Virginia Cherrill (1933–1935; skilda) Barbara Hutton (1942–1945; skilda) Betsy Drake (1949–1962; skilda) Dyan Cannon (1965–1968; skilda) Barbara Harris (1981–1986; hans död) |
Partner | Maureen Donaldson (1973–1977) |
Betydande roller | |
Dr. David Huxley i Ingen fara på taket Mortimer Brewster i Arsenik och gamla spetsar T.R. Devlin i Notorious! John Robie i Ta fast tjuven Roger Thornhill i I sista minuten | |
Signatur | |
IMDb SFDb |
Cary Grant, ursprungligen Archibald Alexander Leach,[1] född 18 januari 1904 i Bristol i Storbritannien, död 29 november 1986 i Davenport, Iowa, var en brittisk-amerikansk skådespelare. Grant etablerade sig som ett namn inom vaudeville på 1920-talet och turnerade runt i USA innan han flyttade till Hollywood i början av 1930-talet. Han inledde sin karriär i Hollywood under det tidiga 1930-talet och blev känd för sin transatlantiska accent, älskvärda uppförande, obekymrade förhållningssätt till skådespeleri samt sin känsla för komisk tajming.
Inledningsvis medverkade Grant i kriminalfilmer eller dramer, däribland Blonda Venus (1932) och Lady Lou (1933), men kom senare att bli berömd för sina framträdanden i romantiska komedier och screwballkomedifilmer som Min fru har en fästman (1937), Ingen fara på taket (1938), Det ligger i blodet (1940) och En skön historia (1940). Tillsammans med de senare Arsenik och gamla spetsar (1944) och Jag var en manlig krigsbrud (1949), vilka alla räknas som klassiska komedifilmer. Inte sällan regisserad av Howard Hawks, och tillsammans tog de screwballkomedigenren till nya höjder.
Efter att ha etablerat sig som stor Hollywoodstjärna nominerades Grant två gånger till en Oscar för bästa manliga huvudroll, för Första gången jag såg dej... (1941) och Blott den som längtan känt... (1944). Under 1940- och 1950-talet inledde Grant ytterligare ett samarbete, denna gång med regissören Alfred Hitchcock, där han kom att medverka i filmer som Illdåd planeras? (1941), Notorious! (1946), Ta fast tjuven (1955) och I sista minuten (1959). Mot slutet av sin filmkarriär blev Grant hyllad av kritiker och mottog fem nomineringar till utmärkelsen Golden Globe Award för bästa manliga huvudroll, däribland för Indiskret (1958) med Ingrid Bergman, Älskling, jag ger mig (1962) med Doris Day och Charade (1963) med Audrey Hepburn.
Cary Grant var känd för sin ovanligt breda dragningskraft, som en älskvärd skådespelare som inte tog sig på för stort allvar samt hade förmågan att leka med sin egen värdighet i komedier, utan att för den skull helt offra den. Grant utnämndes av AFI till den näst största manliga filmstjärnan från Hollywoods klassiska era.