Celesta är ett klaverinstrument med hängande metall-[1] eller glas-stavar i stället för strängar. Därigenom är den ett slags klockspel (jämför även metallofon) som spelas med tangenter i stället för med klubbor.
Instrumentet har ett yttre format som ett litet pianino, försett med mekanik med hammare samt stålstavar som är försedda med resonator.[1] Ursprungligen hade celestan ett tonförråd på fyra oktaver, vilket senare i regel utökats till fem oktaver;[1] den har ett noterat omfång från c till c5, men klingar en oktav högre. Den spelas vanligtvis av en pianist.
Celestan ingår ibland som ett av slagverken i en symfoniorkester,[1] i verk från 1900-talet och senare. Kompositörer som skrivit för instrumentet inkluderar Ernest Chausson och Pjotr Tjajkovskij,[2] Maurice Ravel, Claude Debussy, Richard Strauss och Gustav Mahler,[3] Béla Bartók[4] och Maria Coma.[5]
Instrumentet uppfanns i Paris 1886 av fransmannen Auguste Mustel (1842–1919). Det har en bakgrund bland annat i den tidigare clavi-lame från 1848 (med metalltungor), 1865 års typophone samt dulcitone. De två senare var stämgaffelspianon.[1] Celesta kan ibland även noteras under namnet clavi-nimbus[6] och på engelska som celeste.[2]