Centralortsteorin eller Centralortsmodellen (tyska: System zentraler Orte, engelska: Central place theory[1]) är en vetenskaplig teori inom ekonomisk geografi[2] och kulturgeografin.[3] Centralortsteorin[4] är en lokaliseringsteori[5] som förklaring till hur samhällen av olika storlekar fördelas[6] efter ett visst mönster. Modellen bygger på en balans i avstånd mellan utbud och konsument och används inom stadsplanering och annan samhällsplanering. Centralortsteorin användes till exempel som underlag för kommunreformen i Sverige 1971.