Charles-Joseph de Flahaut | |
![]() | |
Född | 21 april 1785[1][2][3] Paris |
---|---|
Död | 1 september 1870[1] (85 år) Paris |
Begravd | Cimetière de Montmartre - Division 2 |
Medborgare i | Frankrike |
Sysselsättning | Diplomat, politiker[4], officer |
Befattning | |
Frankrikes ambassadör i Preussen Fransk pair Frankrikes ambassadör i Tyskland Frankrikes ambassadör i Storbritannien Ledamot av Pairkammaren Hederslegionens storkansler Senator i andra franska kejsardömet[4] Frankrikes ambassadör i Österrike | |
Maka | Margaret Mercer Keith (g. 1817–)[5][6] |
Partner | Hortense de Beauharnais |
Barn | Sarah de Flahault[7] Clémentine de Flahault[7] Adélaïde de Flahault[7] Georgiana Gabrielle de Flahault[7] Charles de Morny (f. 1811) Emily Petty-Fitzmaurice, Marchioness of Lansdowne (f. 1819)[5] |
Föräldrar | Charles Maurice de Talleyrand Adélaïde de Souza[5] |
Utmärkelser | |
Storkors av Hederslegionen Namn ingraverat på Triumfbågen Médaille militaire | |
Heraldiskt vapen | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Auguste-Charles-Joseph de Flahaut de La Billarderie, född den 21 april 1785 i Paris, död där den 1 september 1870, var en fransk general, greve och diplomat.
Flahaut uppges ha varit naturlig son till Charles Maurice de Talleyrand och den vackra och spirituella grevinnan Flahaut. Som emigrant uppfostrades han i utlandet, åvervände 1798 till Frankrike och blev officer under Napoleon. Flahault blev adjutant 1813 och divisionsgeneral 1814. Efter slaget vid Waterloo bosatte han sig i Skottland, men återkallades av Ludvig Filip och användes på såväl militära som politiska poster. Han blev senator 1853. Flahaut gjorde sig även känd för sina otaliga kärleksaffärer. Tillsammans med Hortense de Beauharnais – faster till den svenska drottningen Josefina – hade han en son Charles, som senare blev hertig de Morny.