Cherokeser

Cherokeser, eller som de kallade sig själva ᎠᏂᏴᏫᏯ (ah-ni-yv-wi-ya, "det enda folket"), på engelska Cherokee, är ett irokesiskt folk vilket före européernas kolonisering av Nordamerika var bosatt i vad som idag är östra och sydöstra USA. Den räknades till de så kallade ”fem civiliserade stammarna” tillsammans med Chickasaw, Choctaw, Creek och Seminole. Dessa indianer blev betraktade som civiliserade av de vita för att de hade tillägnat sig många av kolonisternas seder, bland annat att hålla slavar och äga plantager.

Cherokeser träffade för första gången de vita i början av 1500-talet och de var inblandade i alla blodiga krig i området. Men de var i första hand jordbrukare och jägare som var uppdelade i sju klaner. Det har gjorts en uppskattning att år 1650 levde ungefär 25 000 personer i deras huvudstad Echota och i de cirka 60 kringliggande byarna. Enligt US Census Bureau fanns det år 2000 i USA 729 533 personer som ansåg sig vara helt eller delvis cherokeser.^[1]