Back سيرفا سي.30 Arabic Cierva C.30 Catalan Cierva C.30 German Cierva C.30 English Cierva C.30 Spanish سی.۳۰ کیروا Persian Cierva C.30 French Cierva C.30 Italian Cierva C.30 Lithuanian Avro Rota NB
| Cierva C.30 | |
_sn_740_b.jpg) SE-AEA, med Rolf von Bahr som pilot | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Autogiro |
| Besättning | 1 |
| Första flygning | 1933 |
| I aktiv tjänst | 1934–1960-talet |
| Ursprung | Storbritannien |
| Tillverkare | Avro, Lioré-et-Olivier, Focke-Wulf |
| Data | |
| Längd | 5,91 meter |
| Spännvidd | 14 meter |
| Höjd | 2,5 meter |
| Vingyta | Rotordiameter: 11,28 meter m² |
| Tomvikt | 862 kg |
| Max. startvikt | 2 380 kg |
| Motor(er) | En sjucylindrig Armstrong Siddeley Genet Major 1A stjärnmotor (de Avro-tillverkade flygplanen) |
| Motoreffekt | 140 hk |
| Prestanda | |
| Max. hastighet | 161 km/h |
| Lastförmåga | |
| Lastförmåga | 1 405 kg |
| Kapacitet | 1 passagerare |
Cierva C.30 är en modell av autogiro, som konstruerades av Cierva Autogiro Company i Storbritannien och tillverkades i 143 exemplar på licens från 1934 av A V Roe & Co Ltd (Avro) i Manchester i Storbritannien, Lioré-et-Olivier i Frankrike och Focke-Wulf i Tyskland.
Cierva C.30 flögs första gången 1933. Den tillverkades av Avro i 78 exemplar som "Avro Type 671 Rota", av Lioré-et-Olivier i 25 exemplar som "Lioré et Olivier LeO C-30" med en 175 hk Salmson 9NE niocylindrig radialmotor och av Focke-Wulf i 40 exemplar 1934–1936 som "Focke-Wulf Fw 30 Heuschrecke" med en 140 hk Siemens Sh 14A sjucylindrig radialmotor.[1]
Autogiron hade plats för en passagerare, som satt framför piloten. Den var en vidareutveckling av tidigare modeller, framför allt Cierva C.19, som flögs första gången 1929. Cierva C.30 var den mest framgångsrika av Juan de la Ciervas konstruktioner och användes också militärt, bland annat i två exemplar som obeväpnade artilleri- och spaningsflygplan 1936–1938 av Hærens Flyvertropper i Danmark[2] Under andra världskriget använde Royal Air Force ett antal Cierva C.30 inom No. 529 Squadron RAF för kalibrering av flygvapnets radarstationer,
Kvarvarande exemplar finns på museer, bland andra i Tekniska museet i Stockholm (SE-AEA), Aviodrome i Lelystad i Nederländerna (tidigare SE-AFI), Museo della Scienza e della Tecnologia "Leonardo da Vinci" i Milano i Italien samt Imperial War Museum London, Science Museum och Royal Air Force Museum London (tidigare SE-AZB) i Storbritannien.