Cornelis Vreeswijk | |
Cornelis Vreeswijk, 13 november 1973. | |
Född | 8 augusti 1937[1][2] IJmuiden, Nederländerna |
---|---|
Död | 12 november 1987[1][2] (50 år) Stockholm |
Begravd | Katarina kyrkogård[3][4] |
Medborgare i | Konungariket Nederländerna[5] |
Sysselsättning | Singer-songwriter, författare, poet, kompositör, skådespelare, gitarrist |
Stil | blues, visor |
Maka | Ingalill Rehnberg (g. 1962–1968) Bim Warne (g. 1970–1977) Anita Strandell (g. 1979–1987) |
Barn | Jack Vreeswijk (f. 1964) |
Utmärkelser | |
Evert Taube-stipendiet (1969) Grammis (1969) Grammis (1970) Spelmannen (1970) Grammis (1971) Grammis (1972) Nils Ferlin-Sällskapet (1987) Svenska grammofonpriset (1987) Grammis (1987) Grammis (1993) Swedish Music Hall of Fame (2014) | |
Namnteckning | |
Webbplats | cornelis.se |
Redigera Wikidata |
Cornelis Vreeswijk (svenska: [kɔr'neːlɪs 'vreːsviːk] ( lyssna), [kɔrneːlɪs freːsʋɛik] ( lyssna)), född 8 augusti 1937 i IJmuiden i Velsen, Nederländerna, död 12 november 1987 i Katarina församling, Stockholm, var en nederländsk-svensk trubadur, kompositör, poet och skådespelare verksam i Sverige. Här blev han en folkkär vissångare och räknas i Sverige som en av landets största trubadurer.
Vreeswijk växte upp i Nederländerna men när han var tolv år flyttade han med familjen till Sverige.[6] Han slog igenom i Sverige på 1960-talet som vissångare, låtskrivare och skådespelare och var sedan produktiv fram till sin död. Utöver sina egna kompositioner gjorde han tolkningar av bland andra Carl Michael Bellman, Victor Jara, Povel Ramel, Evert Taube och Lars Forssell. Vreeswijk gav många konserter och levde ett hårt turnéliv och även hans privatliv var periodvis stormigt. Trots sin stora popularitet i Sverige blev Vreeswijk aldrig svensk medborgare.[7]