Cornelius Gurlitt | |
![]() Cornelius Gurlitt, 1924. | |
Född | Cornelius Gustav Gurlitt 1 januari 1850[1][2][3] Nischwitz, Tyskland |
---|---|
Död | 25 mars 1938[1][2][3] (88 år) Dresden[4] |
Begravd | Johannisfriedhof, Dresden[5] kartor |
Medborgare i | Tyska riket |
Sysselsättning | Arkitekt[6], konsthistoriker[7], universitetslärare |
Befattning | |
Geheimeråd | |
Arbetsgivare | Technische Universität Dresden |
Politiskt parti | |
Tyska nationalliberala partiet | |
Barn | Wilibald Gurlitt (f. 1889) Cornelia Gurlitt (f. 1890) Hildebrand Gurlitt (f. 1895) |
Föräldrar | Louis Gurlitt |
Släktingar | Fritz Gurlitt (syskon) Fanny Lewald |
Namnteckning | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Cornelius Gurlitt, född 1 januari 1850 i Nischwitz, död 25 mars 1938 i Dresden, var en tysk konsthistoriker, son till Louis Gurlitt, brorson till Cornelius Gurlitt, och far till Hildebrand Gurlitt.
Cornelius Gurlitt studerade arkitektur och konstindustri och blev 1893 professor vid Rekniska högskolan i Dresden samt utövade en livlig och mycket omfattande litterär verksamhet. I sina studier över modern konst blev han en av den moderna tyska konstkritikens skapare.
Bland hans större arbeten märks Geschichte des Barockstiles, des Rococo und des Klassicismus i tre band 1886-89, Die Baukunst Spaniens i tre band 1895-99, Die Baukunst Frankreichs (1899-1900), Die deutsche Kunst des XIX. Jahrhunderts (1899), Geschichte der Kunst i två band 1902 och det stort anlagda verket Kirchen (från 1906).
Dessa arbeten med sitt omfattande material vittnar om lärdom och arbetsenergi. Den tyska konsthistorien över 1800-talet är personligt, nästan journalistiskt hållen. Bland Gurlitts övriga arbeten märks Im Bürgerhaus (1888), Andreas Schlüter (1891) och Ueber Baukunst (1904). Från 1905 redigerade Gurlitt monografisamlingen Die Kultur.