Sankt Antonius | |
![]() Sankt Antonios Eremiten | |
Eremit, bekännare | |
---|---|
Född | 251 Herakleopolis |
Död | 356 Kolzim, Egypten |
Vördas inom | Romersk-katolska kyrkan Östortodox kristendom Koptisk-ortodoxa kyrkan Koptisk-katolska kyrkan |
Helgondag | 17 januari |
Attribut | Antoniuskors, svin med klocka om halsen |
Skyddshelgon för | ringare, borstbindare, dödgrävare, svinaherdar, husdjur[1] |
Den helige Antonius, även känd som Antonios Eremiten, Antonios Abboten och Antonios den store, född 251 i Herakleopolis, död 356 i Kolzim, var en egyptisk eremit, ökenfader och abbot. Han vördas som helgon inom bland annat Romersk-katolska kyrkan och räknas till de fjorton nödhjälparna. Hans minnesdag firas den 17 januari. Antonius levnadsbeskrivning, vita, är berömd. Anledningen till att så mycket är känt om Antonius liv är att kyrkofadern Athanasius skrev boken S:t Antonius liv omkring 360, på grekiska. I och med denna bok spreds även Antonius asketiska förebild i munkvärlden.