Dharmiska religioner

Dharmiska religioner, gemensamt namn på de religioner och andliga läror som huvudsakligen är av indiskt ursprung. Hit räknas bland annat hinduismen, buddhism, jainism, sikhism och ayyavazhi. De är, förenklat, uppbyggda kring begreppet dharma i betydelsen "lag", "plikt" eller "fastlagd lära", och delar in jordens religioner i abrahamitiska, taoistiska och dharminska. Syftet är således att särskilja religioner med ursprung i Indien från andra religioner.^[1] Problemet är att sådana indelningar sällan är heltäckande och ömsesidigt uteslutningsbara.

Ordet dharma (sanskrit) eller dhamma (pali) förekommer i de flesta filosofier och religioner av indiskt ursprung. Begreppet är gammalt och förekommer redan i veda-texterna (1000-1500 f.Kr.) Det är svårt att ge en kortfattad definition av dharma. Ordet har en lång och skiftande historia och en komplex uppsättning betydelser och tolkningar. Vissa västerlänningar och orientalister har föreslagit ett antal möjliga översättningar: allt från "rättvisa" till "religion". I buddhismen är dharma läran om de fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen. men dessa definitioner har utvecklats utifrån de traditioner som tillhör den västerländska kulturen.

"Dharma" härstammar från ordet roten dhri, vilket helt enkelt betyder "sätt att vara". Begreppet ska förstås i sin ursprungliga, metafysiska sammanhang, nämligen i överensstämmelse med en gudomlig eller kreativ princip i arbetet, inom en individ, och i naturen. enskilt och i naturen. Den representerar individens inre lag, som måste åtlydas om individen vill leva i enlighet med en gudomlig vilja. Detta är vad troende hinduer som tillhör olika indiska religioner anser vara det primära syftet med livet. Detta förklarar varför begreppet "rättvisa" finns med bland de många moderna definitionerna av ordet dharma.