Dialys är en teknik för att separera små molekyler från stora i en vätska. Vanligen används metoden för att rena blod hos njursjuka personer. Cirka 4 100 svenskar behandlas med hjälp av dialys (2018).[1]
Om en person har kraftigt nedsatt njurfunktion (svår kronisk njursvikt[2]) kan man antingen transplantera en njure eller behandla med dialys. En person kan genomgå dialys en tidsbegränsad period innan njurtransplantation blir nödvändig. Dock är inte alla patienter lämpade för transplantation, varför dialysbehandling kan behöva vara livslång.
Njurarna hos en frisk person har stor överkapacitet, vilket gör att dialys är aktuellt först om njurfunktionen är nedsatt till mindre än 10 procent av den normala. Dialys renar blodet från slaggprodukter (toxiska metaboliter), syror och elektrolyter. Metoden går ut på att man låter blodet passera genom ett semipermeabelt membran, ett dialysfilter. Det tillåter passage av lågmolekylära föreningar, medan högmolekylära föreningar (till exempel protein) och blodkroppar (celler) inte kan passera.
Det finns två olika sorters dialysbehandling: bloddialys (hemodialys; HD) och påsdialys (peritonealdialys; PD). Påsdialys skiljer sig från bloddialys genom att det blod som behandlas inte förs ut ur kroppen. Den renande vätskan förs i stället in i patientens bukhåla, och bukhinnan agerar som dialysmembran.
Svenskt njurregister för sedan 1990-talet register på fakta från Sveriges alla dialysklinker. Data sammanfattas och analyseras i årsrapporter över behandling av njursjuka i Sverige.[3]