Lundakonservatismen är i praktiken en svensk form av nationalkonservatism. Bör man då inte integrera Lundakonservatismen så som en del i artikel om nationalkonservatism? --Lewi 23 februari 2009 kl. 14.35 (CET)[svara]
- Jag har också funderat lite i de banorna, men jag har inte riktigt bestämt mig än. Detta beror delvis på att jag inte anser mig ha hittat tillräckligt detaljerade källor om lundakonservatismen. Kanske finns det inga. Mörkerman 23 februari 2009 kl. 14.55 (CET)[svara]
- Jag tror att det är svårt att hitta vettiga källor om lundakonservatismen med tanke på begreppt endast var i aktiv använding under kanske 10 år (30-talet). När "Det nya Sverige" dog och SNU bröt sig loss och gick den väg väg de lundakonservativa (de kallade sig även nykonservativa) önskade dog också begreppet. Förmodligen för att det mest var ett slags "motbegrepp" ett sätt att säga att man är annorlunda än andra konservativa. Man var inte gammelkonservativ (vilket man ansåg Arvid Lindman var) utan man var nykonserativ och varär inte uppsalakonservativ (vilket är en kommentar riktad mot den anglofile Harald Hjärne och hans anhängare i Heimdal) utan man var lundakonservativ. Begreppet "lundakonservativ" är därför också väldigt tidsbundet. Ska man placera det i en breddare idétradition är det defenitivit som en del av nationalkonservatismen.--Lewi 2 mars 2009 kl. 09.47 (CET)[svara]
- Jag lutar nästan åt att det vore mer relevant att infoga det här i radikalkonservatism i så fall. Mörkerman 6 september 2009 kl. 01.32 (CEST)[svara]
- Tveksamheten om var den hör hemma är ett starkt argument för att den bör finnas kvar som egen artikel! Fernbom2 26 februari 2010 kl. 10.08 (CET)[svara]
- Ja, det är väl kanske lika bra, åtminstone tills det går att hitta nån idéhistoriker som kan påvisa någon vettig koppling. Mörkerman 26 februari 2010 kl. 12.49 (CET)[svara]