Dwight D. Eisenhower | |
Tid i befattningen 20 januari 1953–20 januari 1961 | |
Vicepresident | Richard Nixon |
---|---|
Företrädare | Harry S. Truman |
Efterträdare | John F. Kennedy |
Tid i befattningen 2 april 1951–30 maj 1952 | |
President | Harry S. Truman |
Ställföreträdare | Arthur Tedder |
Företrädare | Ämbete skapat |
Efterträdare | Matthew Ridgway |
Tid i befattningen 19 november 1945–6 februari 1948 | |
President | Harry S. Truman |
Ställföreträdare | J. Lawton Collins |
Företrädare | George C. Marshall |
Efterträdare | Omar Bradley |
Tid i befattningen 8 maj 1945–10 november 1945 | |
President | Harry S. Truman |
Företrädare | Ämbete skapat |
Efterträdare | Joseph T. McNarney |
Tid i befattningen 1948–1953 | |
Företrädare | Nicholas Murray Butler |
Efterträdare | Grayson Kirk |
Född | David Dwight Eisenhower 14 oktober 1890 Denison, Texas |
Död | 28 mars 1969 (78 år) Washington, D.C. |
Gravplats | Eisenhower Presidential Center |
Nationalitet | Amerikan |
Politiskt parti | Republikan |
Alma mater | U.S.M.A. |
Yrke | Arméofficer |
Religion | Presbyterianism |
Maka | Mamie Geneva Doud |
Barn | Doud, John |
Namnteckning | |
Militärtjänst | |
Smeknamn | "Ike" |
Försvarsgren | USA:s armé |
Tjänstetid | 1915–1953 1961–1969[1] |
Grad | General of the Army |
Slag/Krig | Andra världskriget |
Utmärkelser | Army Distinguished Service Medal (4 ekbladskluster) Legion of Merit Södra korsets orden Bathorden Förtjänstorden Hederslegionen m.m. |
Dwight David "Ike" Eisenhower (uttal: ['aiznhaur][2]), född 14 oktober 1890[2] i Denison i Texas, död 28 mars 1969[2] i Washington, D.C., var en amerikansk politiker (republikan) som var USA:s president åren 1953–1961 och överbefälhavare för de allierade i Europa under andra världskriget. Eisenhower tilldelades den näst högsta amerikanska officersgraden, General of the Army. Han var Natos överbefälhavare 1950–1952. Viktiga händelser under Eisenhowers presidentskap var vapenstilleståndet i Koreakriget, Suezkrisen, utbyggnad av motorvägar och en långvarig ekonomisk tillväxt och stabilitet. Han var den siste presidenten som föddes på 1800-talet och den förste republikanen att väljas till posten sedan före Wall Street-kraschen 1929.
Eisenhowers agenda påverkades av hans beslut att gå med i republikanerna först 1952, med styrkeutjämning som mål. Politiskt utpekas han som en av de liberala republikanerna. Han motstod påtryckningar från sitt parti om att sänka skatterna till förmån för en balanserad budget samt en viss vidareutbyggnad av det socialförsäkringssystem som Franklin D. Roosevelt och Harry S. Truman skapat. Även integrationsfrågor fick en framträdande roll på den politiska scenen i och med domstolsutslaget Brown vs. Board of Education 1954, som ledde till att Vita Huset slutligen uttalade sitt stöd till tanken på federala åtgärder för att garantera allmän rösträtt och desegregering i det av demokraterna dominerade södern. Utrikespolitiskt fullföljde Eisenhower löftet om ett vapenstillestånd med Nordkorea vilket ledde till Koreakrigets slut och slöt sig, om än motvilligt, till Storbritanniens premiärminister Winston Churchills linje om att stödja den kupp i Iran som förde shah Mohammad Reza Pahlavi till makten.