Einojuhani Rautavaara | |
![]() | |
Född | Eino Juhani Rautavaara 9 oktober 1928[1][2][3] Helsingfors[4] |
---|---|
Död | 27 juli 2016[5][6][2] (87 år) Helsingfors[5][6] |
Medborgare i | Finland |
Utbildad vid | Konstuniversitetets Sibelius-Akademi Juilliard School ![]() |
Sysselsättning | Kompositör, musikvetare, universitetslärare |
Arbetsgivare | Konstuniversitetets Sibelius-Akademi Juilliard School |
Maka | Mariaheidi Rautavaara (g. 1959–1982) |
Barn | Markojuhani Rautavaara (f. 1960) |
Föräldrar | Eino Rautavaara |
Släktingar | Aulikki Rautawaara |
Utmärkelser | |
Wihuri Sibelius-priset (1965) Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1968)[7] Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden (1985)[7] Riddarkors av Ungerska förtjänstorden (2012)[7] Statspriset i musik | |
Redigera Wikidata |
Einojuhani Rautavaara, född 9 oktober 1928 i Helsingfors, död där 27 juli 2016,[8] var en finländsk tonsättare.
Rautavaara var son till sångaren Eino Rautavaara. Einojuhani Rautavaara är med Aarre Merikanto och Jean Sibelius en av Finlands främsta tonsättare. Han skrev en stor mängd symfonier, konserter, operor och kammarmusik. Ett av hans mest berömda verk är Cantus Arcticus från 1972. Orkesterstycket, som bär undertiteln Konsert för fåglar och orkester, innehåller flera inspelningar av fågelsång i närheten av polcirkeln i norra Finland.
Rautavaara utexaminerades från Sibelius-Akademin, där han studerade för bland andra Aarre Merikanto, 1957. Han studerade även i USA för Aaron Copland och Roger Sessions. Han verkade vid Sibelius-Akademin som lektor 1966–1976 och professor i komposition 1976–1990 samt var konstnärsprofessor 1971–1976.[9]
Rautavaara var ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien. Han erhöll Wihuris Sibelius-pris 1965[10] och Pro Finlandia-medaljen 1968.[11]