Enkeltgravskulturen (tyska Einzelgrabkultur) var en yngre mellanneolitisk kultur omkring 2900–2200 f.Kr.[1] som troligen kom söderifrån till Holstein och vidare till sydvästra Skandinavien främst Jylland. Karakteristisk för enkeltgravskulturen är stridsyxorna med skafthål, tillverkade av exklusiva eller i varje fall av homogena bergarter, samt av snörornamenterad keramik. Bland tidens mest vanliga yxor märks också relativt grovt utförda tjocknackiga flintyxor.
Kulturen praktiserade att begrava människor i enskilda gravar, och den döde fick oftast med sig en stridsyxa, bärnstenspärlor och keramikkärl i graven.[2] Kulturen var en lokal variant av den snörkeramiska kulturen och verkar ha uppstått genom flyttningar av folk från den pontisk–kaspiska stäppen.