Back Enver Hoxha Afrikaans أنور خوجة Arabic انور خوجه ARZ Enver Hoxha AST Ənvər Xoca Azerbaijani Әнүәр Ходжа Bashkir Enver Hoxha BAR Энвер Ходжа Byelorussian Энвэр Ходжа BE-X-OLD Енвер Ходжа Bulgarian
| Enver Hoxha | |
.jpg) Enver Hoxha 1985.
| |
| Tid i befattningen 8 november 1941–11 april 1985 | |
| Företrädare | Ny position |
|---|---|
| Efterträdare | Ramiz Alia |
| Tid i befattningen 22 oktober 1944–19 juli 1954 | |
| Företrädare | Ibrahim Biçakçiu |
| Efterträdare | Mehmet Shehu |
Albaniens utrikesminister
| |
| Tid i befattningen 22 mars 1946–23 juli 1953 | |
| Premiärminister | Han själv |
| Företrädare | Omer Nishani |
| Efterträdare | Behar Shtylla |
| Född | 16 oktober 1908 Gjirokastra, Osmanska riket |
| Död | 11 april 1985 (76 år) Tirana, Albanien |
| Gravplats | Tirana |
| Politiskt parti | Albaniens arbetarparti |
| Utbildning | Montpelliers universitet Free University of Brussels |
| Maka | Nexhmije Hoxha (1945–hans död 1985) |
| Barn | Ilir, Sokol, Pranvera |
| Namnteckning | .svg)
|
| Militärtjänst | |
| I tjänst för | LANÇ Folkrepubliken Albanien |
| Tjänstetid | 1942–1945 1944–1985 |
| Grad | General |
| Slag/Krig | Andra världskriget |
Enver Halil Hoxha (albanskt uttal: [ɛnˈvɛɾ ˈhɔdʒa], lyssna ), född 16 oktober 1908 i Gjirokastra i Osmanska riket, död 11 april 1985 i Tirana i Albanien, var en albansk kommunistisk politiker. Som generalsekreterare i Albaniens arbetarparti 1943–1985 var han Albaniens statschef från andra världskrigets slutskede fram till sin död. Formellt var han ordförande i ministerrådet (statsminister) 1944–1954. Hoxha var ledare för massrörelsen Demokratiska fronten och överbefälhavare för sitt lands väpnade styrkor.
Han ledde de albanska partisanerna under den italienska och tyska ockupationen. Efter kriget skapade han en stalinistisk diktatur som isolerade Albanien från omvärlden och industrialiserade det feodala jordbrukssamhället. Albanien utropades till världens första ateistiska stat 1967 och ett förbud mot religionsutövning infördes 1976.[1] Under Hoxhas styre blev oppositionella och religiösa personer förföljda, en personkult utvecklades kring honom och olovlig utresa från landet kunde straffas med döden. Tortyr, dödsstraff och arbetsläger var ett utbrett bruk. Regimen avrättade minst 5 000–6 000 politiska fångar[2][3] och hålls ansvarig för upp till 100 000 dödsfall.[4]
Hoxha var mycket misstrogen mot grannländerna på Balkanhalvön och de så kallade revisionistiska kommuniststaterna. Han fruktade ständigt en invasion från Jugoslavien och Sovjetunionen. Efter den kinesisk-sovjetiska brytningen på 1960-talet valde Hoxha att närma sig Kina och Albanien trädde ut ur Warszawapakten. Fram till den kinesisk-albanska brytningen 1978 var Hoxhas politik inspirerad av maoismen.
Hoxha var den längst sittande statschefen i östblocket med närmare 41 år vid makten.[5]
- ^ Endresen, Cecilie (2010) (på norska). ”Mellom Bosporos og Brussel: Diskurser om religion og nasjon i Albania etter ateismen”, Nordisk Østforum, vol. 24, nr. 4, sid. 353-374.
- ^ Perlez, Jane. ”A Stalinist Dowager in Her Bunker”, The New York Times, 1997-07-08.
- ^ Erebara, Gjergj. ”Albania Govt Dodges Promise to Ex-Political Prisoners”, Balkan Insight, 2014-07-14.
- ^ Rummel, Rudolph J. (1998). Statistics of Democide: Genocide and Mass Murder Since 1900. sid. 178–181.
- ^ Artisien, P.F.R. (1985). ”Albania in the Post-Hoxha Era”, The World Today, vol. 41, nr. 6, sid. 107–111.