Epikuros

Epikuros
Född	Samos[1], Grekland
Död	Aten
Begravd	Aten
Medborgare i	Antikens Aten[1]
Sysselsättning	Filosof[1], författare[2]
Befattning
Ledare i den epikureiska skolan (311 f.Kr.–270 f.Kr.)[3]
Föräldrar	Neokles[4][5] Chaerestrate
Redigera Wikidata

Epikuros (grekiska: Επίκουρος, [Epíkouros], latin: Epicurus), född 341 f.Kr. på Samos, död 270 f.Kr. i Aten, var en grekisk filosof och grundaren av epikurismen. Av de över 300 verk han skrev har endast ett fåtal fragment och brev bevarats. Mycket av det man vet om epikurismen kommer från senare följare av skolan eller i alla fall intresserade av skolan.

Filosofins syfte låg enligt Epikuros i att leva ett lyckligt, lugnt liv, fritt från både smärta och rädsla. Han förordade att var och en skulle leva ett självförsörjande liv och vara omgiven av vänner. Han hävdade att njutning och smärta är mått på vad som är bra respektive dåligt, vilket gör att han räknas till hedonisterna. Döden skulle ej vara att frukta, ej heller gudarna, eftersom Epikuros trodde att gudarna varken prisade eller straffade människan.^[6] Epikuros trodde att gudar existerade.^[7] Dessa gudar var element eller atomea, som byggde världsalltet, och inte någon gudom på teistiskt eller deistiskt vis som skapade världen eller hade en personlig karaktär. Dessa gudar spelade inte heller någon större roll i den världsbild som han trodde på.

Vidare trodde Epikuros att universum var oändligt och evigt och därmed aldrig hade behövt skapas och att allt som hände i världen berodde på atomernas eviga rörelser. Denna uppfattning har gjort att Epikuros ses som en ateistisk filosof.