Episkopalism

Episkopalkyrkan i Diplomatstaden i Stockholm.

Episkopalism är uppfattningen att en kristen kyrkas högsta ledning ligger hos biskoparna.[1] Begreppet kommer från grekiskans epis’kopos, som kan översättas med tillsyningsman, församlingsföreståndare, och som givit det svenska ordet biskop.

En episkopal ordning finns i de gamla kyrkorna, som den romersk-katolska kyrkan och olika ortodoxa kyrkor. Den finns också i flera protestantiska kyrkor, Anglikanska kyrkogemenskapen (som ursprungligen bildades i kontrast mot den påvestyrda kyrkan, men idag ofta kallar sig episkopal i motsättning till presbyterianismen[2]), många Metodistkyrkor och de flesta evangelisk-lutherska kyrkorna, som till exempel de nordiska folkkyrkorna. Ibland, men inte alltid, är den episkopala ordningen förenad med principen om apostolisk succession.

Episkopalism kan sägas stå mer eller mindre i motsats till eller skild från ett flertal andra kyrkosyner, såsom papalism, presbyterianism, kongregationalism och konnektionalism. Element från flera olika begrepp kan kombineras till en kyrkosyn, ofta tillsammans med en synodal struktur.


From Wikipedia, the free encyclopedia · View on Wikipedia

Developed by Nelliwinne