Erik Palmstierna

Erik Palmstierna
Erik Palmstierna fotograferad av Henry B. Goodwin 1917.
Sveriges utrikesminister
Tid i befattningen 10 mars 1920–27 oktober 1920
Statsminister	Hjalmar Branting
Företrädare	Johannes Hellner
Efterträdare	Herman Wrangel
Sveriges sjöförsvarsminister
Tid i befattningen 19 oktober 1917–10 mars 1920
Statsminister	Nils Edén
Företrädare	Hans Ericson
Efterträdare	Bernhard Eriksson
Ledamot av Andra kammaren i Sveriges riksdag
Mandatperiod 1909–1920
Valkrets	Stockholms stads valkrets (1909–1911) Stockholms stads andra valkrets (1912–1920)
Uppdrag i riksdagen
Ordförande i fjärde tillfälliga utskottet (1910–1911) Ledamot i bevillningsutskottet (1912–1917)
Född	Erik Kule Palmstierna 10 november 1877 Klara församling, Stockholm
Död	22 oktober 1959 (81 år) Florens, Italien
Nationalitet	Svensk
Politiskt parti	Liberala samlingspartiet (till 1911) Socialdemokraterna (från 1911)
Ministär	Edén Branting I
Maka	Ebba Carlheim-Gyllensköld (g. 1899–1959; hans död)
Barn	Kule Palmstierna (1900–1983) Carl-Fredrik Palmstierna (1903–1993) Margareta Palmstierna (1905–1942)
Föräldrar	Carl Fredrik Palmstierna (1823–1896) Hanna Maria Edla von Holst (1842–1912)

Erik Kule Palmstierna (i riksdagen kallad Palmstierna i Stockholm), född 10 november 1877 i Klara församling, Stockholm, död 22 oktober 1959 i Florens, Italien, var en svensk friherre, sjöofficer, diplomat och politiker (till 1911 liberal, därefter socialdemokrat). Han var sjöförsvarsminister 1917–1920, utrikesminister 1920 samt envoyé i London 1920–1937. Eftersom han trots sin högadliga börd var socialdemokrat har han även kommit att kallas Röde baronen,^[1] ett epitet som annars, och av helt andra skäl, oftast har tillkommit den tyske stridspiloten Manfred von Richthofen.