Erik den helige | |
---|---|
Kung Erik som han avbildades på Stockholms stads sigill, känt från 1376 | |
Regeringstid | 1150-talet–18 maj 1160 |
Företrädare | Sverker den äldre |
Efterträdare | Magnus Henriksson |
Gemål | Kristina Björnsdotter |
Barn | Knut Filip Katarina Margareta |
Ätt | Erikska ätten |
Far | Jedvard |
Mor | Cecilia |
Född | Omkring 1125 |
Religion | Romersk-katolska kyrkan |
Död | 18 maj 1160 Uppsala |
Begravd | Gamla Uppsala kyrka (flyttad till Uppsala domkyrka 1273) |
Erik den helige, Erik Jedvardsson, Sankt Erik, (oegentligt Erik IX), född omkring 1125,[1] död 18 maj 1160, räknas som kung av Sverige omkring 1156–1160. Mycket få uppgifter om honom anses fullständigt säkra. Erik den helige är svenskt nationalhelgon och Stockholms skyddshelgon.
Erik den helige var son till den svenske stormannen Jedvard och hans fru Cecilia. Erik var gift med Kristina Björnsdotter som var barnbarn till Inge den äldre och Helena. Erik blev far till Knut Eriksson och Filip Eriksson (troligen stamfar till Knut Långe). Erik och Kristina fick också två döttrar: Margareta, död 1209, som gifte sig 1185 med kung Sverre Sigurdsson av Norge samt Katarina, gift med norske stormannen Nils Blaka.[2] Magnus Henriksson, som dödade Erik, misstänks också ha dräpt Sverker den äldre, Eriks föregångare på kungatronen. En brors namn börjar på J, möjligen Joar Jedvardsson. Erik hade anknytningar till och ägde själv gods i Västergötland, vilka han möjligen förvärvade genom äktenskapet med Kristina. Erik var innehavare av Ängsö slott i Västmanland. Möjligen var Erik jarl i Svealand innan han där erkändes som kung. I Götaland accepterades han tidigast 1157.