Eugen Bleuler | |
![]() | |
Född | 30 april 1857[1][2][3] Zollikon[4], Schweiz |
---|---|
Död | 15 juli 1939[5][1][2] (82 år) Zollikon[4], Schweiz |
Begravd | Zürich |
Medborgare i | Schweiz |
Utbildad vid | Zürichs universitet ![]() |
Sysselsättning | Psykiater, läkare, universitetslärare |
Befattning | |
Rektor (1924–1926)[6] | |
Arbetsgivare | Zürichs universitet |
Maka | Hedwig Bleuler-Waser[7] |
Barn | Manfred Bleuler (f. 1903) |
Namnteckning | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Paul Eugen Bleuler, född 30 april 1857, död 15 juli 1939, var en framstående schweizisk psykiater som särskilt studerade schizofreni.
Bleuler var direktör för vårdanstalten Rheinau 1886-98, och blev 1898 professor vid Zürichs universitet och direktör för vårdanstalten i Burghölzli, Zürich. Han är känd för sina bidrag till en bättre förståelse av mentalsjukdomar. Han införde beteckningen ambivalens och schizofreni (1911) för vad som tidigare kallats dementia praecox. Vidare introducerade han begreppet autism, med betydelsen självförsjunkenhet eller självupptagenhet som ett inslag i symptombilden vid schizofreni.
Bland hans skrifter märks Lehrbuch der Psychiatrie (4:e upplagan, 1923), Der geborene Verbrecher (1896), Schizophrenie (1911), Das autistischundisciplinierte Denken in der Medizin (4:e upplagan, 1927), Naturgeschichte der Seele (1921), samt Die Psychoidie (1925).