Europeiska konstitutionen

Europeiska unionens fördrag
Europeiska konstitutionen
Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa
Ej ratificerat fördrag
Undertecknat	2004-10-29
Celexnummer	12004V
Offentliggjort i	EUT C 310, 16.12.2004
Rättslig form	Grundfördrag
Rättsligt bindande	Ja
Direkt tillämpligt	Ja, under vissa omständigheter
Tillämpas av	Europeiska unionen
Utfärdat av	Europeiska unionens medlemsstater
Undertecknat i	Rom, Italien
Depositarie	Italiens regering

Europeiska konstitutionen, formellt fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, var ett föreslaget fördrag inom Europeiska unionen som undertecknades den 29 oktober 2004 i Rom, Italien. Fördraget var tänkt att träda i kraft den 1 november 2006 efter att alla medlemsstater hade ratificerat det i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser. Fördraget avslogs dock i två folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna i mitten av 2005, vilket ledde till att ratifikationsprocessen avbröts och att fördraget aldrig kunde träda i kraft.

Fördragets huvudsyfte var att skapa ett enhetligt konstitutionellt ramverk för Europeiska unionen, bland annat genom att avskaffa pelarstrukturen och göra unionen till en enda juridisk person. I stort sett alla tidigare fördrag skulle ha ersatts av konstitutionen. Samtidigt skulle Europaparlamentets lagstiftande makt stärkas och jämställas med Europeiska unionens råd genom inrättandet av ett ordinarie lagstiftningsförfarande. Unionen skulle även få en stärkt utrikespolitik, bland annat med en utrikesminister.^[1] Vidare skulle stadgan om de grundläggande rättigheterna bli en integrerad del av fördraget och därmed rättsligt bindande för medlemsstaterna och unionens institutioner.

Även om det konstitutionella fördraget aldrig kunde träda i kraft genomfördes merparten av dess innehåll genom Lissabonfördraget, som undertecknades den 13 december 2007 och trädde i kraft den 1 december 2009.^[1]