Praktiseras av | existentialist | |
---|---|---|
Har del(ar) | existential philosophy, existentialism |
Existentialism, under sin höjdpunkt oftast kallad existentialfilosofin, är en filosofisk strömning under sent 1800-tal och första halvan av 1900-talet. Mellan de filosofer som benämns existentialister finns väsentliga skillnader,[1][2] men de delade tron att filosofiskt tänkande börjar med det mänskliga subjektet – inte bara det tänkande subjektet utan det agerande och kännande, den levande mänskliga individen.[3]
Inom existentialismen karaktäriseras en individs startpunkt efter vad som har kallats för "den existentiella inställningen", eller en känsla av desorientering inför vad som tycks vara en meningslös och absurd värld.[4] Många existentialister har också betraktat systematisk, akademisk filosofi, både till form och innehåll, som alltför abstrakt och främmande inför konkret mänsklig erfarenhet.[5][6]
En term som myntats i koppling till existentialismen är absurdism.