Feministisk retorik är en form av kommunikation som handlar om att förstå hur personer förhåller sig till världen omkring dem genom olika sorters symboler.[1][2] En symbol i retorisk mening kan vara en bild men också ord, kroppsspråk och musik.[3] Historiskt sett har kvinnor oftast hindrats från att säga sin sak inför allmänheten fram tills nyligen.[3]
Det var först år 1973, under andra vågens feminism, som Karlyn Kohrs Campbell skrev uppsatsen ”Kvinnorörelsens retorik: en oxymoron” och kvinnors språkliga verk började studeras retoriskt. Uppsatsen blev för många forskare en början till en kritisk diskussion om en feministisk retorik som rörde texter och tal av kvinnor som tidigare ansågs ligga utanför retorikens ramverk.[4] Praktiskt kan den feministiska retorikens mål om samförstånd göra att den är ett verktyg som uppfyller den demokratiska värderingen att folkets röst blir hörda.[1]
- ^ [a b] Glenn, Cheryl (2020-01-01). ”The language of rhetorical feminism, anchored in hope” (på engelska). Open Linguistics 6 (1): sid. 334–343. doi:. ISSN 2300-9969. https://www.degruyter.com/document/doi/10.1515/opli-2020-0023/html.
- ^ Meyer, Michaela D. E. (2007-02-27). ”Women Speak(ing): Forty Years of Feminist Contributions to Rhetoric and an Agenda for Feminist Rhetorical Studies” (på engelska). Communication Quarterly 55 (1): sid. 3. doi:. ISSN 0146-3373. http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/01463370600998293.
- ^ [a b] Mral, Birgitte (2011). Talande kvinnor : kvinnliga retoriker från Aspasia till Ellen Key (2). Ödåkra: Retorikförlaget. sid. 10
- ^ Meyer, Michaela D. E. (2007-02-27). ”Women Speak(ing): Forty Years of Feminist Contributions to Rhetoric and an Agenda for Feminist Rhetorical Studies” (på engelska). Communication Quarterly 55 (1): sid. 1. doi:. ISSN 0146-3373. http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/01463370600998293.